en fantastisk känsla.

jag lever,jag är lycklig, jag älskar min häst.

Igår samlades mitt järngäng och jag i ridhuset kl18. Lite nervositet i luften och 8 skopor Granulat i hästen fixar de mesta sig.

Rupert började bli trött, då var det dags att försöka smita upp i sadeln. HEJ KRAMP i vad och lår!! Att stå i stigbygeln på en svaijig häst i 2 minuter , andan i halsen och vetskap om att de när som helst kan barka ur, gör INTE saker o ting lättare... Nu hade jag dock Ebba a.k.a fru filbunke med mig.... Fick rida ett varv i skritt med ledare!!;) sen trava i exakt 46 sekunder och där va oskulden på 7 månader över!! ÖVER va också klumpen i halsen magen och hjärnan. Yey!!

Med tårar i ögonen är jag tillbaka där jag faktiskt är som tryggast. Ihop med min livskompanjon!

7 månader av väntan,längtan och funderingar. VI ÄR TILLBAKA!!!!