tisdag 16 oktober 2012

beridare.

Något jag har funderat på är det här med unghäst beridare. För vissa verkar kalla sig beridare utan ... skälig anledning.

Ibland sitter man och scrollar igenom annonser osv. Där oftast den benämningen gör sig påmind.

Vad är en BERIDARE?  Ja.. Jo jag har också läst vad en beridare är... Men vad är en BRA beridare?

Är det dom som tagit hästarna snabbt upp i klasserna? Eller är det dom som får en trygg häst att ha kul med vidare i livet?

Jag har själv två unghästar. Eller nu mer en unghäst.  Båda två har varit hos beridare (inridare) skulle jag själv vilja kalla det..

Summa summarum är det SÅÅ olika resultat.

Rupert kom till mig som 4a åring. Totalt förstörd.  Han var rädd för människor, Synen av en sadel gav honom någon typ av ångestattacker,... Om nu hästar kan få det.?
Enl säljaren/uppfödaren hade beridaren haft han i 8 veckor och inte kommit upp på honom. Han skrämde dom och då  gav dom  upp.  Rupert hade satt detta i system och förmodligen fick han endast inte höra fula ord, Utan smakat en del på pisk och fysiska otrevligheter.

Än idag kan han få sadeltvång och bli rädd för mina rörelser från ryggen.....


Sen har vi min nya häst "Myran", 

Enligt mig en saga i jämförelse mot Ru.  Vettiga människor har hon vuxit upp med och sett att prestation och pengar inte är allt. Hon ska helst fungera längre än 3 årstestet.
Jag blev nästan brydd vid provridningen att man bara kunde sitta upp från pall eller kastas upp på en 4a åring.? Ja... För det va inte det jag fick erfara från min första häst.

Vid Ruperts inridning skulle jag aldrig kalla den människan för den status upphöjda titeln beridare!?
Men i Myrans fall.... Ja.

Någon gång i livet ska jag föda upp en häst, Dagen då den ska ridas är det inte titeln som spelar roll på ryttaren. Utan det är helt andra aspekter som spelar in.

Jag vet i allafall hur viktigt det är att ge dom en schysst start.

Fridens Liljor.!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar