Ru har alltid varit skeptisk till människan efter det har fått gått igenom. Möten med fel människor kan få vilken individ som helst att tveka på tillit.
Människor som rör sig hastigt på marken eller är minsta flaxig på ryggen kan få Rupis hjärta att byta riktning.
Men denna kväll är något utöver det vanliga. Jag kom in i stallet och Ru låg ner, vanligtvis flyger han upp för att ha koll.
Nu låg han kvar, jag kunde smyga in och sätta mig precis vid hans framben. Lugna ögon och inte ens en tillstymelse till att resa sig. Jag bara klia hans panna och njöt.
Det var VI. Kändes som om allt runtikring försvann. Han sjönk ihop och la huvudet tungt i mitt knä samtidigt trycker han sin panna mot min hand.
Det var magi. Han litar på mig, Jag är inte en människa i hans ögon, Jag är bara den man kan få känna sig trygg hos.
Tårarna rinner. Han har öppnat en barriär av känslor. Fantastiska vän.
För alltid hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar