karamellen är slut.

Jag börjar känna att den här gravidkaramellen snart är färdigsugen. Ni vet känslan när man bara vill bita till den där sista gången och njuta av åkturen ner i svalget? Så känns det nu.

Natt nummer 2 med bedrövligt resultat av sömn och må bra. Kråkan dansar värre än en stenhög Jennifer Lopez under sina glansdagar.

Jag vrider på mig hårdare, värre och snabbare än den värsta Porschen under dess huv vid plattan i mattan. 

Jag har haft mina jag är glad som gravid moments nu. Fantastiskt att känna sparkar osv. Men jag tycker att Augusti kan visa nosen. Så det blir en ny bekantskap på jordeklotet. Jag vill se kråkan sprattla och shaka loss utanför magen. 

Jag vill kunna känna Rupis galopp slå genom kroppen, Jag är tillåmed beredd att rida utan vurpollon för att kunna känna mitt hår stå rakt bakåt för allt vindmotstånd i den kraftfulla galoppen över ängarna. 

9 veckor kvar. 63 nätter som ska vara bättre än de tidigare. 

VI LÄNGTAR DIG KRÅKAN.