seeeeeeeeeeeegt.

Åh jösses va det är tråkigt med ordinerad skritt.

Speciellt när kusen tar 400 steg i minuten  för att han är otäckt laddad. Ofrivillig öppna och snubbelben över gruset. 

Jag red ut vid 21.30 när typ ingen verkar vara vaken och det är sjukt skönt. Helt tyst och jag hör bara Rupis hovar klunsa mot gruset.

Som sagt... 35 minuter är segt att skritta ensam. Hade man haft någon (Whilma) att prata med hade det gått buslätt! 

Ons-Sön ska vi göra detta och jag får väl bita ihop helt enkelt:)