Drömmar får oss otacksamma.

Har funderat på det här med drömmar, För visst har man alltid hört att man behöver drömma sig bort, Man behöver ha drömmar, Man får drömma....

Ja och jag drömmer om mycket! ... Som jag inte har. Jag drömmer om ett annat liv! Varför? När jag har ett fantastiskt liv med underbar miljö bland fina människor!

Jag drömmer om ett annat jobb, en annan stad och en annan mening. 

Mina drömmar gör mig otacksam och nonchalant mot verkligheten och nuet.

Jag blir frustrerad och drömmer om att inte drömma dom där fluffiga drömmarna. 

Jag kan ibland dagdrömma om saker så jag nästan själv tror att det är min verklighet. 

Jag vill vara glad och lycklig i det jag har. Man ska sträva efter mer sägs det, ha mål och DRÖMMAR. Men om vad? Varför inte stanna upp och se allt fint som finns i vår närhet nu? Att någongång vara nöjd i de stund vi befinner oss? 

Jag ska sluta drömma och se om drömmen slår in. 

Mina drömmar är som molnen, Olika stora, Försvinner olika fort och överraskar ibland med en kalldusch och ibland en svettning.

Jag ska drömma. Fortsätta drömma, Men om det jag har. 

Frid.