Varje dag, Varje morgon, Varje kväll har jag en rädsla av att det ska vara något med Ru.
Jag söker fel för att kunna förebygga, Jag söker fel för att inte bli besviken om det en dag är så att han är skadad. IGEN.
Jag måste släppa detta och faktiskt njuta av den fantastiska häst jag har.
Andra ryttare kan rida bort stelhet/snehet och tar ett pass där hästen känns stötig med ro.
Jag? Jag blir nervös och hoppar av, Ringer Li och hon måste klämma in mig någonstans för att kunna ge mig ett lugnande ord.
Ru får inte vara stel eller orytmisk, Då är det nåt som är galet....
Jag blir så otroligt irriterad på mig själv. Däremot har jag inga problem med att släppa honom på 3 hektar hage med andra hästar. Jag är inte orolig att det ska hända nåt när han är i sitt mer naturliga beteende. Det är när jag pressar han och kräver något jag blir orolig att det ska förstöras.
I förrgår när jag red tyckte jag att han var kantig och trutig, Jag lägger inte med i beräkningarna att han vilat 3 dagar utan för mig ska han va som smör jämt.
Igår var det bättre men jag tycker ändå att vänster varv är sämre. Självklart har dom ett sämre varv men jag kan ändå inte släppa det.
Kan vara dags att åka in till Nino för att böja han igen, Jag blir väl utskrattad som vanligt när han flyger igenom böjprov och longering.
Nej, Li ska komma i helgen och sedan tar jag ställning efter det. =)
