Överviktig.

Överviktig eller inte?
När anses du vara överviktig?

Det är så olika från person till person, Urspungsvikt, Ålder, Fysiska förutsättningar och självklart det psykiska välmåendet.

Det sistnämnda går i min värld hand i hand.  Jag tror i ärlighetens namn att ingen vill vara fet och otymplig. Inte kunna röra på sig obehindrat eller komma i sin favvoklänning på sommaren?
Jag har själv varit i det läger då man förtränger och tänker... Jag är nöjd med mig själv hur jag än ser ut, Skiter i vad andra tycker osv...

En dag skrek min kropp - DU BRYR DIG ! Jag vet att du bryr dig. Du är inte nöjd med att vanka runt och inte orka något. Sen att du skiter i vad andra tycker... Ja det må vara sant i detta nu. Men du är INTE nöjd med hur du ser ut eller mår Ida.

Jag ställde mig i spegeln 3 månader efter graviditeten och insåg att det här är inte jag. Acceptansen över att jag fött ett barn och att man inte är topp i kroppen efter vet jag. Mina bristningar på magen älskar jag, Mina tepåsar till tuttar är som dom är efter att matat min son. MEN... Flåset och det överflödiga ville jag inte ha kvar.!

Jag vägde 103 kilo som gravid.  Gick upp 42 kilo av att äta apelsiner och vegetarisk kost. Helt ärligt kan jag inte komma ihåg att jag skulle vräkt i mig något för att kunna spränga 100kilos gränsen.

Det jag nu visste 3 månader senare var att jag kommer behöva hjälpa kroppen för att hitta tillbaka till den Ida som kan röra på sig utan att gråta av smärta i knän och resterande kroppsdelar.

Kroppen är precis som ett konto, Du kan inte äta mer bränsle än vad du gör av med på en dag.

HÄR börjar egentligen min resa.!

Hur? Vad? Och hur MYCKET behöver min kropp för att vara glad, orka röra mig men samtidigt tappa överflödiga kilon. Vi pratar inte om 3-5 kilo! Här snackar vi ca 30 kilo!

Först la jag upp ett mål, Jag skulle ner till 85 kilo. Sedan 80kg. Sedan 75kg... osv..  Sagt och gjort! Men en egen filosofi och kosthållning som passar mig klarade jag mål efter mål... Ibland tog det 2 veckor längre än jag planerat i min målkalender. Jag kunde öka både takt och längd på  mina promenader. Jag var så lycklig.
Framgång föder glädje som i sitt led föder mer vilja.

Det viktigaste och bästa jag gjorde i detta var att jag fokuserade bara på kosthållningen. Planerade frukost lunch och middag med frukter där emellan. Jag tror att många gånger ska man vara så duktig och göra nystart i livet men går på niten för att man ska äta rätt, börja träna osv. Allt på en gång har jag svårt att tro på.

Det kommer att komma upp ett kostschema som jag följt, Eller ungefär hur det har sett ut för mig och det har ju uppenbarligen funkat finfint för mig och min kropp.

I skrivande stund står jag här, 43 kilo lättare, äckligt glad i livet och mer taggad än någonsin för att träna rätt, äta rätt och bara må bra. Vikten är inte det som räknas mest men det är en bra måttstock. Jag var nere på 57 kilo ett tag men öka upp rätt snabbt när musklerna satte sig.  Dom 3 kilon som studsade tillbaka var bara glädje, för det var RÄTT kilon som kom!


Jag förespråkar inte bantning eller svält av något slag.  Sådant kommer bara tillbaka när man vill bli stark och ökar träningen.
Det ska kommas ihåg att det här är MITT liv. För andra kanske det fungerar på ett annat vis.


En dagsfärsk bild. 

Fraktur vs viljan.

Eftersom jag VÄGRAR sluta träna för att foten e paj blir det alternativ träning och 10 min laser varje kväll för att läka snabbare. 

Dagens lunch.

Dagens lunch va makalöst god och HEMMAFIXAD.

"Vargnäsbönan"

1 Burk Vita Bönor
1 burk Kikärtor
3 ägg
1dm purjolök
1msk Majsstärkelse
Krydda med peppar

Blanda allt i en mixer och gegga runt.

Stek sedan som små plättar i pannan!

Tid?! Ja att blanda tar ca 5 minuter... Sen beror det på hur skicklig man är med pannan=)

Till detta gjorde jag en vitkålssallad med gurka och paprika.

Ida Matilda.

Hej hopp!! 

Nytt namn, Nytt liv... Ny inriktning på bloggen:) 

Lets åk! Nu river vi av plåstret och ser vad som är under ;) 

Kroppen säger wait.

Dom sista månaderna har jag tränat på rätt bra, Mycket löpning där längre sträckor räknats in och kroppen har fått slita lite. 

Även en del hopp har jag gjort på senaste tiden... Så nu står jag här, om än lite vingligt eftersom foten tagit stryk. 

Stressfraktur på vänster hov har jag fått och nu läggs träningen om. 

Bort med löpning och hopp för ett tag. Roddmaskin samt cykelpass kommer införas. Överkroppen ska få smaka syra istället. 

Nytt namn för bloggen.

Det kommer att bli ett nytt namn för bloggen.

Känns inte helt rätt att den ska heta Stall Courage när det inte längre kommer vara ett aktivt stall.


Lite sorg men ändå mycket glädje. Det kommer att bli en helt annan resa här på bloggen... Jag tror faktiskt inte att det blir sämre!=)

Livet i all ära.

Säljer transporten!

Säljer nu hästtransporten!!

Ringo Star 2005a.

45,000

Slutet för bloggen?

Nu måste jag fråga...

Eftersom denna blogg om hästar kommer att avta, Eller helt enkelt försvinna undrar jag om det ens är någon ide att fortsätta skriva här.

Ska jag bara byta bloggadress och skriva om "mitt nya liv" där Ernst-Loui och min träning blottas?

Svårt, Jag skulle kunna skriva massor och träning, vikt, mat osv. Men om ingen finner det intressant kan jag lika gärna lägga tiden på att räkna får.

Vad som händer med hästarna kommer i ett eget inlägg. Spännande va?=)

Tjing.

Till SALU.

Sagoponny säljes.

Inget är som det en gång varit.

Nyfikna själar, Frågor som inte besvaras av mig utan besannas av okända människor med avundsjuka som huvudingrediens.

Jag är ombytlig, Jag vill leva livet så som det känns för dagen utan att det såklart ska drabba någon i min närhet.

Nu verkar mitt härliga leverne förbrylla många hjärnor här på klotet. Jag ÄLSKAR att träna, Jag ÄLSKAR mat, Jag ÄLSKAR min familj och jag ÄLSKAR min häst.

Den sistnämnda är den som drabbas av mitt nya leverne. Tider förändras och jag är inte ensam om att tröttna på hästlivet. Jag LOVAR.... Men jag kanske är ensam om att rakt ut säga att det är tråkigt att stressa och inte känna glädjen av att pyssla längre.

Att få höra att jag ser sjuk ut, Verkar bara träna och inte äta gör mig jävligt förbannad. FÖRBANNAD!!

Jag har vägt 103 kilo.  Jag mådde inte bra, Vilket jag inte tror att någon kvinna gör som väger 103 kilo.

Jag kastade mig utför stupet med hopp om att jag skulle klara landningen på egen hand. Jag har inte landat än mina vänner, Jag vill inte landa heller. Det jag vill nu är att sväva på den glädjevågen som finns i mitt liv. Kroppen mår förbannat bra, Var 3je månad går jag och tar blodprov/hälsoundersökning för att se att allt i kroppen hänger med.  Sist hade jag så fina värden att doktorn vart impad.

Jag är inte sjuk. Min vikt pendlar mellan 58-60kilo. Är det sjukt? Ja då kallar jag det avundSJUK! Fast inte från mitt håll utan från dessa okända människor med den där tråkiga huvudingrediensen som spretar åt alla håll.

Vi har alla olika mål i livet, Vi är alla olika byggda mentalt och tar livet på olika stort allvar.

Jag älskar ordet OLIKA just för att det är så laddat utan att man tänker på det.

En del människor tycker att träning är 5km promenad, Andra vill träna 2 timmar löpning och sedan finns det dom som bor på gymmet.

Somliga har behovet av att tävla mot andra för att kunna se sin utveckling medan andra njuter av att höra fåglarna kvittra en tidig morgon.

OLIKA behov hos olika människor! Respektera vad andra gör för att må bra, ställ istället en vänlig fråga till personen du helt plötsligt verkar bry dig om fast du gör det bakom ryggen och med en mindre trevlig attityd.

Om ett år kanske allt ser helt annorlunda ut. Men njut varje dag av dina val du gör även om dom kanske inte alltid är dom bästa. Men då vet du att du provat.  Ta bort skygglapparna och våga satsa.


Jag har gjort det och hoppas mötas av respekt.

Vi är OLIKA.

Regnet är inget hinder.

Igår vad det en sådan där skitseg dag.

Jobbade länge för att sedan skynda hem och byta om för en ridtur. Dom flesta vet hur vädret var.

Ru vilade i Tisdags och därav ett "måste" att rida, Banan var plaskvåt så det fick helt enkelt bli ett pass på gräs. Vi har ju inga broddar så fokus var en rak häst med korta snabba steg.  I början va han sådär tråkig och spänd, Men jag släppte aldrig efter utan var stenhård på att han skulle jobba inom ramen och lyssna på mig HELA tiden.

Sagt och gjort så fick jag han till mig, Det vart ett riktigt, riktigt bra pass för oss trots att kläderna va pissblöta.

Ru frustade hela vägen in från ängen och såg allmänt slut ut efter avklarat arbete.

Jag måste lära mig att våga hålla i tygeln och sparka på när han spänner sig, Jag har alltid lirkat ut honom från spänningen och klappat katten medhårs. Nu fick jag nog och därav släppte jag inte en sekund.

Resultatet vart kanon! =)

Träna för att bli bättre.

Nu är det ingen hejd på mitt liv. Jobbar, rider, tränar, kärar och är mamma. 

Jag får ofta frågan hur jag orkar, hur jag får motivation, varför jag håller på...osv.

Varje liten del i livet ger energi till en annan.. Framgång föder glädje och glädje n i sin tur ger energi att fortsätta sträva efter mer framgång. 

Framgång är inte bucklor, rosetter eller pengar i detta fall utan ren energi som jag ser att min kropp förvandlar till styrka. 

Att på mindre än två månader hittat ett träningskoncept som fungerar kanon. 

Efter jul är jag redo att prova mina vingar på annat håll. 

Bloggen är nu mer, hästar, barn och träning.