Det är väl dags att gå tillbaka där allt började, kanske reda ut varför den här bloggen kom till....
28 september åker jag och Li in med Rupert till Rättvik för att kolla vad som är fel...
För sista starten i Vansbro kollapsa ALLT.. Ru som gått som en klocka i varje start ville inte ens röra sig, kom knappt in på banan, kunde inte styra... Han va helt enkelt inte sig själv..
Väl inne på kliniken kollar Vet. Nino igenom honom. Gör ett böjprov som hästen fixar UA.?! Hur nu det kan vara möjligt med tanke på vad röntgenplåtarna senare visar.. Nino kliar sig i huvudet och frågar
-Har du ridit din häst?
-Fundersamt ... Blygt svarar jag .. JA?!
Det visar sig vid detta tillfälle att Ru har benbitar lösa i båda haserna. Och inte nog med det.. Han har Spatt i alla leder V.Bak..
Vet.Nino ställde inte direkt en fråga till mig utan sa.... Hade det här varit min häst hade jag opererat.. Och för mig fanns heller inte något annat alternativ...
Dagarna gick, Veckorna gick..... Sen kom den efterlängtade men också ångestladdade Måndagen..
Det var 7 november,och Kl 11.00 skulle han lämnas över i Romme-Klinikens personals händer.... Dom kan det här.. Ändå sprang tankarna att han kanske aldrig skulle vakna upp igen.! Jag ställde Ru i boxen, Gick ut på stallplanen och ser hjärtat kolla ut genom fönstret på mig... Det sved..
Ungefär vid 16.00 Åkte jag och Petra tillbaka för att vara med när Ru vaknade upp... Och som han vaknade.!!! Det skallra i alla väggar på kliniken när han på skrangliga ben ställde sig upp. I den lilla luckan på uppvakboxen stoppade jag in min hand och pratade med han... När han helt plötsligt svarar med ett svagt gnägg kommer tårarna. Vet.assistenten Maria sa också att Ru är en riktig mammagris. Han känner tydligen igen min röst....
Operationen hade gått upp och ner. Efter ett tag slutade Ru andas och dom fick andas åt honom för hand. Han va tydligen lat..=). Sen till det kritiska.. Benbitarna, Ja dom var i en klass för sig. Det här vet.Teamet hade ALDRIG förut sett så stora benbitar.. Dessutom va det 5! st. Den minsta som han hade kan ställa till med rejäla problem för andra hästar..
När vet.Nino säger till mig att det är hästar som Rupert som kan få oss veterinärer att bli gråtfärdiga över deras vilja att ställa upp för sina ryttare. Det är då jag förstår att det jag och Rupert har ihop är sällsynt.
Vi åker hem.... Och det är nu vägen tillbaka har startat. Ingen återvändo. Jag har tagit ledigt från jobbet i 4 veckor för att kunna vara med Rupert fullt ut. Det ska sprutas 2 ggr om dagen i halsen, Bandage som ska läggas om. Tempen ska tas.... Jag lovar! Jag hade hellre jobbat!
1 vecka går och Ru blir dålig, Lymfangit i höger bakben. Ny penicillinkur och det blir bättre.
1 vecka till och sen spricker ett av stygnen. JIPPI! In till kliniken och sy igen=/.. Samma vecka kommer lymfangiten tillbaka ännu en gång och 1 lättare kolikanfall. PUST.
5 veckor på box och dagen är kommen... Han ska få gå ut, Ja iallafall ta luft... För hans hagbox under tak är lika stor som hans innebox... Det var ganska odramatiskt.. Han är ju i grunden en väldigt lat häst=).
November har gått, December har gått, Likaså Halva Januari... Nu är det dags för ett återbesök för att spruta båda lederna i haserna. Men först ett böjprov och vanlig undersökning.. Kommentaren från herr veterinär va- Du kan både skratta och hoppa dig lycklig.!!!!! Fenomenalt läkött på Gladiatorn. Inga!!! gallor eller svullnader. Kan det va bättre. ?!.. Vi åker hem lyckliga, För om 2 veckor ska han få sättas igång!
Trodde jag ..... Rupert hade fått blivit tömkörd en gång.. Sen va han TOKJÄVLA halt igen... In på stallgången och fundera på vad det kan vara... Höger fram... Inge varm... Inte öm. Vi gissar på hoven.
Ringer hovslagaren Catarina och vi hittar en "gammal" böld, Det som ska vara gult var hade blivit svart....Kommer långt ner i hoven och det blöder... Vi summerar denna skada med endast 2 veckor vila, 1 vecka med gips och bara ett ATG besök.
Nu är Rupert skodd med sulor och är frisk... han har bara haft sönder hagen 3 gånger och endast vart lös 1 gång! Summa summarum! HALLELUJA...
Tillbaka till varför denna blogg kom till... Jo alla har inte facebook, Och därför fick jag flytta mina terror inlägg/bilder om Ru hit!! Taa laaa. .....

Tycker det är så underbart att du har hittat din själsfrände. Efter alla "knasiga" men otroligt charmiga hästar du haft under åren verkar du ha hittat den allra knasigaste ;) även om min favorit alltid kommer att vara Pontus (hjälp, hette han så?). Den gamla gossen som såg ut som en ren på vintrarna, som inte var rädd för något och som gick med på ALLT och som du och Cristin tolkade efter på miniskidor på luciashowen när ni kom ut blåslagna men asgarvande från ridhuset. Har dock inte sett din nya pärla live ännu, ser fram mot det! Kram
SvaraRadera