att hamna i saknad innan det är borta.

Jag kan sitta och kolla på min mage.

Jag kan sitta och fundera på det lilla liv som finns där inne.
Det kommer vara ute i vida världen om bara några veckor.

Kråkan har då börjat sin långa resa genom livet....

Jag kan sitta och kika på dom rörelser Kråkan ger och bara sakna dom redan, Fast dom inte är borta.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som får vara med om detta. Jag kan bara utgå från mig själv som inte skulle kunna få barn efter mina 3 operationer mot Endometrios.

Kråkan är ett mirakel och det liv den utför är en magisk känsla. Jag kan höra mig själv i tankarna då läkaren sa att jag förmodligen aldrig kommer kunna få barn. Ingen besvikelse, Ingen som helst aning om vad jag skulle gå miste om.... Tur det!

Jag hoppas att alla som fått samma besked som mig har turen och blir mirakulöst gravid ändå. Alla är värda denna känsla ifall man vill.
Men det kanske inte är något man vet?

Det är ibland jag kan tro mer och mer på det ordspråk som lyder.

- Det man inte vet, Mår man heller inte dåligt över.

Så sant, Om jag hade varit kvar i min gamla ickebligravidbubbla.


Kände precis en fot, eller ett knä? Eller nåt, Jag har ingen aning och det är den känslan jag redan saknar.

Längtar efter mirakel Kråkan i stora världen, Men underbart att känna Kråkan i lilla världen också.

Tänk om man fick se en sån här sak  =)