Idag har jag fått det bekräftat igen!
Det är så skönt att kunna släppa in känslor och vara stolt över att erkänna sina brister för sig själv.
Det hela handlar om min ridning och hur jag agerar på hästryggen. Jag har så otroligt jobbigt att komma till arbete med Ru i hoppningen. Då tänker ni säkert att han nyss är igång och jag med... Så sant! Saken är den att innan jag blev gravid så fick vi problem i hoppningen. Redan då!!
Nu när vi satt igång och börjat skutta så startade vi i samma djupa grop som vi avslutade förra säsongen. Den är lerig, brun och förbannat hal!
Jag kämpar med detta i huvudet, det spelas upp dåliga språng och svåra avstånd hela tiden. Istället för att hitta lösningar och fina rundor!
Det är svinjobbigt! Men det som är mindre jobbigt i denna situation är att jag inser mina brister och verkligen vill rätta mig.
Dagens hoppning började okej. Ända tills vi skulle genom sväng och rida på framåt. En häst som är född med bromsen i och en tjock ryttarinna med obefintlig balans är en fruktansvärd kombo. Inget skämt gott folk!
Här tog mitt förnuft vid och jag hoppade AV! Sa åt min själsfrände Ebba att hon fick ta över som styrman!
Tack du gode, du som verkar finnas där uppe bland molnen för att du skapade min vän/pilot/rådgivare. Efter en del ifrågasättande från Rupis sida satte Ebba honom på plats och jävlar i min själ vad bra han blev! När han börjar stanna, tramsa och tjorva ger jag mig inte
In i diskussionen eftersom jag vet om att jag inte kan reda ut det. Så därför fick Ebba lösa detta åt mig.
När hon fått igenom honom så var det min tur. Jag plockade fram mitt guldmynt ur fickan, hittade hålet och pillade in det. Jag startade denna maskin och helsefyr
Va kul det var! Likt en karusell med en massa fart, färg och glädje åkte jag runt denna bana utan trams! Han va robotstyrd! Precis vad jag behövde! Få åka häst.
Jag njöt av att se någon manövrera min häst bättre än vad jag kan själv. Fantastiskt att ha denna hjälp så nära till hands.
Satan vilket långt, flummigt och intesägande inlägg.
Jaja, underbart att Ebba inte bara tog oss över detta trappsteg utan byggde en hel jävla spiraltrapp i guld åt oss!