slarvmajor.

Denna helg har jag spenderat på hopptävling i Rättvik. 

Väldigt kul att se duktiga ekipage och fina

Totisar. 

Något jag faktiskt blir irriterad över är hur slarviga många är med sin utrustning. Kanske är jag enögd som tillverkare av Couragepåsen?! Fast... Ärligt talat så va jag lika förbryllad över detta när jag inte

Knåpade ihop dessa påsar. 

Man har sadlar med värde på 20-30 tusen kronor! Dagens väder va bajs och stövlarna blir leriga och grusiga. Mellan klasserna eller efter avslutad ritt drar man bara upp stigbyglarna mot lädret och ger sadeln förbannat onödiga rispor. Inte kul den dagen den ska säljas! Jag köper inte en Zebra randig sadel. Dessutom får vi väga in att ett djur får ha satt livet till ( när du har kalvskinn) när din sadel tillverkades. Inte bara att man sitter och gnussar sin heligaste ägodel mot detta avlida djur... Man ska även repa hedern en extra gång.... 

Allvarligt... Sköt om era sadlar. Även om värdet är 1000 spänn! Även om ni inte använder couragepåsarna.... Så ta hand om utrustningen. !!

Smörj en extra gång!

Hälsningar lädergrevinnan!