Han började med att tramsa vid uppsittning och var allmänt laddad. Jisses säger jag bara.
Väl uppe va han mot förmodan väldigt mjuk och jag kunde börja med att fokusera på mig själv.
Vi tränade mycket på sitsen och våran inverkan på hästen, Vääääldigt nyttigt men otroligt svårt då man vill att allt ska fungera direkt. Sitsen-formen-Gången ... osv.
En sak i taget Ida så kommer det att gå bra.. Eller?!=)
Ru var väldigt bra i traven och ibland kändes det rent av som att han svävade fram, Ibland ramlade korthuset isär och han travade med damcykelrygg. Skillnaden på traven är enorm men inverkan från mig är hårfin. Det kan alltså gå från fantastiskt till katastrof för att jag tappar balansen när bålen släpper. Behöver jag säga att jag inte riktigt är iform?
Höger Galopp är helt enormt bra nu. Jag är så sjukt glad när jag sitter och kortar-länger-kortar och kan börja gå in i större arbetspiruetter. DOCK så kan jag meddela att Vänster Galopp är rena katastrofen istället. Noll stöd, Han fladdrar med munnen värre än Grinchen och jag får inget stöd alls. Kan lika gärna släppa tygeln och han går kvar i samma form. Går inte hitta trycket i honom där ett jämt stöd finns. Något att träna på minst sagt.
Jag är helt sanslöst tacksam över det min häst har gjort denna helg. Han har överpresterat så det skallrar om det. Allt han gör för mig kommer jag aldrig kunna gengälda.
Hur gör man för att visa att man älskar dom mest av allt? Proppa i han karameller och pussar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar