När ni läst kommer ni förstå varför.
10.00 stod jag iklädd hippa tajts och linne uppe i stora spegelsalen med min kompanjon Ernst. Han är liksom medskyldig till den slappa kropp jag befinner mig i just nu. Därför är han med;)
Mamma booootcamp var ett rent helvete. Min kropp sa upp sig några gånger men jag tjata den tillbaka och vi gick i mål tillsammans..... Ovänner dock.
Sen brassade jag hem i full sula, slängde i mig lunchlåda och sen ut i stallet. Mocka, mata och snida om Ru till ett äppelgrönt knyte.
Upp till ridskolan och jag byggde en bana. SJÄLV!!! Gissa om min kropp va trött redan där?! Sen upp och körde skiten ur mig själv. Rullade på lång anridning och jag fick bita mig i läppen. Rid-rid-rid-rid!!!
Tillslut kunde jag få lyror på 110-115 och där va jag nöjd. Han är fantastisk i hoppningen. Ärlig, bjuder och enkelt visslar han över. TACK!
Hur trött? Nej just ja.... Jag skulle ju bygga bort banan också. Kul!
In med hästen i trailern och ut med hunden som också fick sig ett lydnadspass.
Hem och gjorde iordning häst och utrustning.
Sen hem till min älskade mor, mat klart och jag fick bada. Ja Ernst badade också!
Nu är jag hemma i soffan. Frågan är om jag lever i morgon!? Om jag gör det lär armar, ben och mage bara obefintliga.
Tvi och hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar