Nu är det 7 månader och ca 2 veckor sedan som Ernst föddes. Jag blev stor som ett hus och jag var väldigt målmedveten redan rrån början att jag ville tillbaka.
Inga genvägar om att banta med några soppor eller snappa luft, inte heller be en bön om att en morgon vakna upp och allt var som för 2 år sedan.
Nej jag har (klapp på axeln) kämpat förbannat hårt. Promenader, hemmaträning och nu även mamma bootcamp. När jag legat med näsan i golvet, svetten lackat och magen dallrat så har vet jag långt inne att det här hjälper mig. För den enda jag tränar för och håller igen om godbitarna är för mig själv. FÖR MIG!! Jag älskar resultat som den tävlingsmänniska jag är.
Ridbyxorna som jag inte ens kunde hålla i för att dom är för små börjar nu bli lagom igen. En liten bit kvar har jag och det sporrar mig ännu mer.
Jag SKA lyckas. Jag SKA ge min kropp den respekt och omvårdnad den förtjänar.
Jag SKA Även ge Ru dom bästa förutsättningarna jag kan. Det är enklare att hoppa, dansa dressyr med en ryttare som väger 70 kilo och i balans än en 90 kilo (som jag va ett tag) och obalanserad till max.
Ett ganska egoboostat inlägg denna gång.
Men jag är så förbannat nöjd,glad och lycklig över det jag slitit så innåta helvete för......
Jag har lite roliga saker som belöning ifall jag lyckas.
Peace out! Kämpa för det ni vill, ni kan allt om man bara ger sig fan påt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar