Han hoppar så jag kissar på mig.

Idag hade jag gott om tid så jag kunde göra en bra övning på banan.

Ena kortsidan hade jag studs med Bock-Bom-Bock på böjt spår, Andra kortsidan hade jag 3st galoppbommar på rakt spår. Det var även dom korta bommarna så jag fick verkligen ha honom mellan hjälperna.

Sedan hade jag ett räcke snett igenom och en paralelloxer snett igenom från andra sidan.

Jag började med att värma honom i alla gångarter och jobbade med tempoväxlingar tills jag kände att han svarade för den minsta hjälpen. Sedan gick jag över till galoppbommarna i båda varven och efter det tog jag in studsen. Jag hade gjort dom lite längre just för att han skulle suga framåt och hitta balansen. Han är inte svår att korta, Jag kan korta honom till en oändlighet men att få honom att suga framåt med rätt tryck är det svåra, Just därför la jag allt på ett större avstånd för att hålla det enkelt.

Sen tog jag mig i kragen och hoppade oxern några ggr och sedan räcket. Sista sprången var på 130cm och det känns så JÄVLA ENKELT. Kan inte fatta att jag skriver så, Men denna häst är äckligt bra! När han knappt tar i på 130, Gör några brallar efteråt och sedan kommer tillbaka för att nafsa i sig en fläskoxer ur skarp sväng gör mig mållös.

Hur bra kan han bli? Jag har skickat in han till en tävling. Jag HOPPAS att han får chansen att visa vilken kuse han är.

Cross your fingers people.

Nöjer mig med att säga att jag längtar tills 120 debuten i slutet av November. Jag hoppas dock att vädret är någorlunda då så att han slipper stå i en frysbox och ladda.


NU... Ska jag lägga mig med ett leende som är ca 130cm brett. Hihi

Det tar sig.

Igår red jag intervaller på grusvägen här hemma och han var faktiskt riktigt medgörlig. Mycket galoppfattningar och lösgörande arbete. Serpentiner över vägen i båda galopperna och det gjorde han riktigt fin.

Idag red jag och Whilma nästan hela vägen upp till Åsledstoppen i galopp utan större protester.
Jag kunde till och med skrika till Whilmis att gasa satan så Ru fick sträcka ut rejält. Han var nöjd, Jag var nöjd.

I morgon? Då ska jag skutta en liten evighetsbana.

Storm men lugn

Idag blev jag överraskad, väldigt glad och nöjd när hästen bryr sig föga om blåsten och alla spöken som gömmer sig.

Gled ner på banan runt 15 snåret och hade inga som helst krav på detta pass. Nya Baucherbettet på och en halsont ryttare fick kraven att sänkas rejält skulle jag vilja säga.
Ru är inte krånglig i munnen med nya bett. Han har aldrig gapat eller spottat ut ett bett utan svårigheten är att få det perfekta suget som gör att han öppnar upp sig i formen. Jag vill ha han lite hängig i handen och därmed öppna upp formen.
Detta bett tyckte jag var enastående bra!!!! Han sög på rejält och jag har därmed hittat ännu ett bra bett att cirkulera på.

Passet blev ett lösgörande med någa hinder på böjt spår. Jag måste passa på att skutta när det är ljust ute. Han hoppade väldigt okomplicerat men sög rejält i hindren.
Något jag märkt är hur nära han har kunnat börja hoppa, förut gick han av 1 meter innan men nu har han en annan styrka och kan trycka sig över. Så skoj:))

I morgon ska jag försöka rida innan vi drar och bowlar. Tagga!!

Han är sig själv igen.

Jag har inte sett fram emot denna dag, samtidigt som jag längtade lite ändå.

Ru var ju som sagt ofräsch i Onsdags och sedan dess har han vilat, blivit behandlad och skodd.

Han var lite misstänksam när jag satte upp, Sköt rygg första 20 metrarna men sedan var han med på noterna. Det var början på mörker och därmed fanns risk för extra spändhet. Men icke!! Han kändes helt som vanligt och jag fick goda vibbar! Lite "släpig" i bakkärran men efter samtal med EQ så måste han också få vara lite stel efter 7 dagar vila av 8 möjliga!:) 

Hoppas på icke släpande ben i morgon utan rappa, elektriska men schvungiga bakben.:) 

Nu ligger det och gror i min skalle ifall det blir tävling på Lördag istället.? Hmm. Om han är fresh borde jag köra! Vi får se!!! 

Hopp! 

Nyskodd och Ny vecka!

Igår skoddes Rupi och helvete vilket underverk han har gjort på två skoningar:)

Kan inte annat än att jubla över att Daniel är här nu.

Får frågan om det finns plats för fler och det är sinnes kul!:) 

Denna vecka blir en nystart för ridningen och jag hoppas innerligt att vädret gör det lättare att rida. För blåst och pissregn är inte min favoritmelodi!:/

Hur gör ni för att hålla motivationen uppe denna årstid? 

Uppdatera mera.

Hej och hå va dåligt det går med bloggen.

Loui skolas in på dagis, Hästarna ska ha sitt, Daniel har dömt en del och därmed finns det ingen tid för annat.

Efter kriget jag och Ru hade förra veckan har ridningen varit katastrofalt utebliven.

Pissregn och ingen tid= hästen blir stående.

Sedan när tiden och viljan finns.... Ja då tappar han skorna. 

I Tisdags rök ena framskon. Li dunka dit den och idag tappade han BÅDA framskorna. Han är makalös. 

Men kör man ninjastyle i denna sankmark så blir det skit av allt. 

Så.... Ru har vilat 6 av 7 dagar nu. 

Idag kom Li ut för att behandla då jag tyckte att han var knackig igår vid ridning på banan. 

Mycket riktigt!!! Jag känner min häst.

Han var i det "sämsta" skick hon behandlat han. Sne i bäcken, låst i bogarna, stel i halsen och allmänt slut som artist. Efter att han fått sin dos var rörelsena som vanligt igen! Tack gode gud. :) 

Det som var bra enl Li är att det sitter muskulärt och inte i lederna, Så med andra ord har han halkat eller voltat i hagen och sedan gått och spänt sig.

På Lördag kommer herr Hovslagare och då är helgen räddad! Tävling på Söndag?!:/ Vi får se.... Rida på Lördag em och därefter bestämma. 

Han lär vara otäckt pigg! 

jsjslalöösndnsnsmmsm.

Tröttsam häst. 

Människans energi.

Vi människor är mer powerfulla än vi vet om. I djurens värld kan vi rent av vara skrämmande trots att vi tycker något helt annat.  En rörelse för oss betyder något helt annat för dom.

Igår var en sådan dag då jag var alldeles för "brysk" mot min häst. Med "brysk" menar jag inte fysiskt våld eller annan skadogörelse. Det jag menar är att jag i en situation agerade mänskligt och lyssnade inte alls på Rupis tecken.

Som jag skrev igår började han tramsa redan efter 100meter på lång tygel. Han ställde sig och hjärtdunkade över en gående människa 200 meter bort. Sen hörde han nåt i gräset, efter det.... Ja efter det blev jag sjukt less.... Hela min kropp lyste rött, min hjärna sa lämna hästen här och hoppas en ödla äter upp han.  

Något störde honom, Hans flyktkänsla tog över samtidigt som min kropp skulle lösa detta... Men utan hjärna! För den hade redan brunnit av. 

Här kliver människan in, humaniserar situationen totalt. -Hallåååå det är en människa! -Hallååååå det e för fan en stubbe! Den har du sett sjuttielva ggr. 

Dom gör det om och om igen. Vi gör det om och om igen. 

Jag hade redan efter dom där 100 meterna gett upp. Fast ändå skulle jag vinna "kriget". Ni vet känslan av att man ska ta itu med problemet som egentligen inte är ett problem i deras värld, utan en fara. 

Varför lär jag mig inte? Den där dåliga känslan skulle ha fått mig att vända efter 100 meter, gått in i stallet och väntat på att nästa dag skulle komma. 

Jag löste inget krig, jag tog inte itu med något problem, Jag kunde inte få han att stava till stubbe. 

Det enda jag kunde få till just då var en större flyktkänsla. Både från stubben OCH mig. 

Nästa gång... Ja nästa gång... DÅ ska jag vända innan jag bränt mitt skepp. 

Helvetes Satan.

Idag var en sådan dag då jag undrar om min häst är helt från vettet!???

Jag red 90 minuter intensivt just pga hans överhettade hjärna. 

Min tanke var att vi skulle hålla oss på grusvägarna samt en skogssväng och bara mysa. Det tyckte inte Ru! Han började nita, kasta sig, stegra och backade ner i diket. Otaliga gånger. Han blir helt blockad och elektrisk i kroppen. 

Min ilska går ej att ta miste på och den strålar nog ner i hans kropp också. Att vi inte ens ska kunna mysa utanför ridbanan är så förbannat jävla trist. Han vill bara hemåt.

Väl hemma på ridbanan började min häst att frusta, slappna av och jobba genom kroppen. Han vart helt annorlunda och jag är så kluven.

Det har varit samma visa i 5 år nu. Han hatar att vara i skogen. Helt plötsligt gör han såhär även när vi har sällskap. Han vänder och drar hemåt.

Det är sorgligt när man har häst som hellre springer runt i sanden på ridbanan när ryttaren ÄLSKAR att sladda runt bland träd och blad.  Snön ska spruta och hästen pumpa framåt. 

Nää... Här sitter jag med gråten i halsen. Jag inser att han är en speciell individ och måste anpassa mig. Tyvärr så vinner han. Jag orkar inte traggla med livet som insats varje gång jag ska gå utanför gården:/..... 

Får använda min cykel för att se naturen. 

Youtube bråkar.

Förhoppningsvis kommer filmerna från Åsebo upp på bloggen i morgon, OM youtube slutar bråka med mig!:)

Ru vilar idag, igen... Daniel fick åka till Sthlm på en match och därmed blev ridningen lidande. 

Men både Tutilur och Rupi fick sig en omgång igår. Ebba min bästaste vän fick rida på Ru en sväng! Båda var lika nöjda❤️.

Godnatt! 

Min föredetting Chili.

Jag fick frågan om var Charmpoolie "Chili" är nu och ska tillägna henne ett inlägg. 

Chili var tänkt som min fälttävlanshäst, Dock satte en olycklig sparkskada stopp för detta och hon blev triangelmärkt. 

Då tog jag beslutet att ge bort henne till någon som ville ha en mysig kompis alt. Avelssto. Jag la ut en annons på hästnet och det dröjde inte lång tid innan jag fick napp. Turligt nog fick Chili ett underbart hem där hon står än idag. Hon åkte ner till Norrköping med förhoppningen att hon skulle få många bebisar. Tyvärr är hon väldigt svår att få dräktig, trots en envis Johanna som provat allt som står i deras makt. 

Jag fick en bild för ett tag sen på en välmående och TJOCK Chili. :) 

Mitt hjärta slog lite extra för den kusen och jag är så glad att hon hamna där hon hamna:) ❤️

Han gör det igen!!!!

Han är så förbannat häftig!!;)

Stolt som en tupp, glad som en gök och jag kvittrar värre än värst.

Jag är nöjd,nöjd,nöjd!!!

Het som chili.

Idag tog jag mig i kragen och swoshade

upp till ridskolan för att trimma igenom och känna av hästen inför tävling i morgon.

Dressyrsadeln på och jag satt på en bomb! En tickande och snart utlösande bomb. Jösses amalia alltså!

Han var het som chili passet igenom och jag hade helt plötsligt 17 ton i handen. Fast han va inte så fin i formen som jag önskat. Men det kan ha och göra med att han vilade Onsdag och Torsdag. 

Överladdad och arbetsvillig så det slog över lite. 

Angenämt problem nu mer! 

I morgon är det alltså tävling. Vi startar 110cm som förklass och sedan 110 i laget, tror jag. 

Ikväll är det idolmys! Hejhopp

Jag har hittat BETTET!!!!

Bettet som förmodligen är svaret på allt. 

Ru är en extremt känslig OCH tydlig herre. Man ska inte tro att man kan göra hur som helst inte.

Han är känslig, och tydligen extremt känslig i sin mun. Ett tredelat bett är lika skarp och obehagligt som ett kandar för andra. Han kan gapa, släppa stödet och fippla med tungan. 

Under 2 års tid har jag ridit allt som oftast på Novabett men även applemouth raka bett. Vilket fungerat super. 

MEN... Dagens dressyr TR tycker jag har spårat ut totalt. Detta milda Novabett är inget man får tävla dressyr med. Nix! Vem fan har kommit på, drivit igenom och förankrat denna sjuka regel? 

Varför? Man får hoppa på det!?

Skit samma, Nu har jag gått runt problemet och hittat ett märke som gör syntetbett med en stålwire i. Dessa ska tydligen vara godkända.

Det viktiga är att min häst aldrig mer behöver ha järnskrot i sin mun! Mjuka mockasiner i truten och sedan går det på löpande band.

Så denna människa som kastat Novabettet ur lagboken kan bajsa i det blå skåpet. Här kommer VI! 😛

En tävling jag minns.

En tävling som ligger mig varmt om hjärtat är min och Ruzzels första tävling ihop, Hans första i livet.

Det var en kvällstävling i Bjursås, Solen lyste och jag var nog så nervös som man bara kan bli.
HUR skulle han reagera? Han är otroligt mötesskygg och för att inte tala om det som än idag är våran största fara... MÄNNISKAN.
Ru har inte haft en lätt uppväxt och inridning och därav rädslan för funktionärerna.

Jag hoppade upp och red bort mot framhoppningen för att efter bara någon minut undra vad som hänt med min häst?! Han brydde sig inte ett smack om andra hästar. Han fokuserade och hoppade så fint.'

Med hela min "fanclub" på plats vart det hela ännu mer pirrigt. Familjen Östling (min extra familj =)),
Mamma,Ebba, Hedwig, Lotta, Kerstin och Jan som filmade samt fotade. Många var där för att få se den bruna katapulten göra sin debut.

..... Och Ida Skoglund håller sig beredd. Jösses!! Snart var det vi.

Jag får hjälp in på banan av Ebba, Hon ställer sig i hörnet med mobilen i högsta hugg. Hon står där ihop med banbyggaren Niklas. Det han säger efter min runda är- Äntligen en som förstått att hoppning är en galopperande gren. Med andra ord... Han va pigg=)

Startsignal- Startskott för något nytt i vårar liv. En ny resa är påbörjad.

Ru är som förbytt, Han eldar på och ingen människa på marken kan hindra oss. Vi hoppar dessa 9 hinder i dagens första klass och hamnar på 0 fel. FELFRITT. Våran första runda är felfri.

Ska jag skratta eller gråta? Kanske båda delarna faktiskt. Foton togs på Ru och Ida samt deras grön/vita rosett.

Han fick pausa en stund, Samt kissa en skvätt och sedan skulle jag rida en klass till. Egentligen var denna klass plan B. Ifall Ru skulle titta, barka ur och springa till skogs. Men med coach Ebba vid min sida så tyckte hon att en klass till är perfekt för rutinkontot.

På den vägen är det. Jag startade sist. I högtalarna hörde jag tiden som skulle slås och att jag behövde rida felfritt. 16 st innan mig hade fått sin beskärda del av fel.

Ru som är var ute på sin första tävling gjorde allt jag bad om, Allt som stod i hans makt för att göra rätt. Han kliver in i hetluften ännu en gång och SÄTTER EN NOLLA!! Fattar ni? Alla var lika förvånade och studsade av glädje.

Ru den galna stridshingsten som var farlig, galen och inriden gjorde sin livs tävling.

Debuten gav mersmak. Två rosetter varav en blå/gul. Våran resa hade börjat och vi hade påbörjat ett nytt kapitel.

Idag, 3 år senare sitter jag här med ett leende på läpparna och kommer ihåg det som om det vore igår.
Ärevarvet, Glädjen, Förvåningen, Sprången och ja... Hela dagen.


Underbar dag.


Avslutar med en bildbomb!

Runda språng på ingång.

Dom två senaste månaderna har Ru varit extremt laddad och hoppglad. Lite väl mycket och det har gått ut över hans ryggverksamhet och teknik.

Har har hoppat med för mycket speed och därmed har några bommar trillat.

Angenämt problem med en hinderglad häst men nu har jag bestämt mig för att dom sista tävlingarna ska innehålla KVALITET!😊.

Igår satte jag upp två höga kryss som verkligen tvingar han att hoppa i mitten och ta i. Gramanen var på som hjälper mig att hålla ihop honom. Efter några vändor var han helt inom ramen och jääklar vad han hoppade. 

Nu ska jag försöka få över det här i banhoppningen också. Frågan är om jag vågar rida utan sporrar på Lördag i Åsebo? Sista lagtävlingen då! FINAAL! 🙈

Så laddad! Så kul!! 

Önskemålen ska fixas!

Jag ska sätta mig ner och skriva om minnen och föredettingar. 

Tävlingar som betytt mest för mig! :) 

Rebecca! Du är av favoritläsarna!! ❤️

Önskemål på inlägg??

Helgen.

I helgen har livet handlat om, typ inget. 

Självklart har hästarna fått sin beskärda del och Loui haft lajbans.

Hade lektion för mina darlings, Tuva och Cajsa på ponnysarna. Markarbete och sitsträning it is! :) 

Igår kom Ebba hit och efterasom hennes kuse är under igångsättning passade jag på att ta ett sådant nyttopass som är pretty tråkigt MEN sjukt viktigt! 

30 minuter sammanlagt. 10 minuter trav på asfalt och hård grusväg. Det ska alltså inte finnas nåt mjukt att trava på. 

10 minuter i lugn trav, i balans räcker väldigt bra.

Roligt nog läste jag en artikel skriven av ingen mindre än Jens Fredricsson på kvällen och där tog han upp exakt det. 

ASFALT. 

Hästarna blir inte skadade av 10 minuter, snarare stärker det deras leder och ligament. Allt och alltid i måttlig mängd. 

Men det finns ändå dom som rider sina hästar i ridhus och på bana jämt. Sen är man förvånad över inflammationer. 

TUR har man inte. Det är skicklighet att väga av och planera, samt genomföra hästens arbete. 

Sen i

Igår kväll blev jag och L bortbjudna på pizzamiddag. Kan ha varit den godaste pizzan in life. Wow. 

En härlig känsla.

Hej! Idag blev jag tydligen 29 år. 

Grattis till mig! 

Dagen har varit så bra som en dag kan bli. 

Startade med att rida min fantastiska kuse! Ner på banan och fortsatte bomjobbet som jag gjort tidigare.

Nu hade jag en bom vid A,C,E,B. 

Började med att bara jobba över E och B bommarna. 

Det jag vill är att han ska trampa nära bommen, Han ska vara i balans, kort galopp utan att bli för elektrisk. Går han av för stort på den lilla bommar blir det obalans och det krävs fler språng för att få honom tillbaka i balans igen. 

Hellre att han tappar rytmen och rättar sig med att bryta av. VARFÖR tänker någon då? 

Jo för att han tar inte i mer när han fläker sig i ett längre språng. Det är lätt för han att öka takten. Hellre då att han använder lilla hjärnan och bryter av, Då har han tagit ett beslut om att inte kapsejsa. 

Hade jag haft en seg och lat häst hade jag hellre sett att den kastade sig över bytet. Men just nu är Ru i den perioden att han bjuder på ALLT.  Han är väldans laddad och därmed är lydnad och v ä n t a det svåraste. 

La sedan till A och C  bommarna, Så jag låg och rullade över alla fyra i båda varven och när han gjort 5-6 st perfekta i rad ger jag han belöning och slutar. 

Ett pass på 35 minuter va lagomt.

Tutan tog jag ut på en tömkörnings sväng  och hon var heeelt fantastiskt fin!! Helt sjukt vad som gömmer sig under den där pannluggen! 

Så båda Pownisarna får guldstjärnor idag!! 

Ru ska vila i morgon och jag tänkte ta Tutan på ett till pass:) 

Fortsättning på bygget.

Idag fortsatte jag på gårdagens styrketräning fast av ett enklare slag.

Allt åkte ner på marken och bommarna låg för sig själva.  Det är alltid svårare att rida över en bom än att fortsätta över några pinnar till.

Man blir oftast alldeles för fokuserad och överarbetar den ensamma lilla stickan som ligger där på marken.

Jag gjorde en evighetsbana i galopp och den var enormt bra, Raka spår, Böjda spår och sedan la jag till avsaktning och travbommar.

Alla mina galoppfattningar görs nu mer på raka spår och innanför fyrkantsspåret! Jag tvingas till att rida ordentligt och kan inte hafsa in i någon galopp.

När jag sitter hemma och jobbar honom har jag aldrig sporrar, Däremot har jag pisk som är mellan hopp och dressyr. Bara jag håller i den får jag lite mera kräm. Meningen är också att jag ska tävla utan sporrar. Men när han blir taggad på tävling blir han het men samtidigt tom. Väldigt svår påverkad och då behöver jag kunna kicka igång han.

Jag sitter och kikar på bett, det är aktuellt med ett till bett och jag är vilse.  Just nu rider jag på Novabett men skulle vilja ha nåt med lite mer broms på. Kikar på Beris-betten och där lockar ett Kimblewick med rakt mitten parti. Någon av er som testat?
Dom kostar 1200kr och därmed vill jag prova ett innan.....


I morgon ska jag fortsätta bomjobbet och i helgen vankas uteritt. LÄNGTAR!!!!

Säljes!!

Oktober.

Jag älskar hösten, Jag älskar när det blir mörkt på kvällen och ljusen får lysa upp huset. 

Det är friskt ute och hästarna blir lite prilliga i kroppen. 

Idag är det 1a Oktober och jag är inomhus med en liten, hostig prickadill. 

Jag ska försöka rida innan lunch idag och  även inviga mina nya hinder! Whoopa. Tvi vale va kul! Dom kom verkligen i rättan tid och nu kan jag förbereda mig ännu bättre inför 120 debuten... Som kanske inte blir av. Jag tvivlar inte, Ebba tvivlar inte. DET är det viktiga för mig. 

Some people aint worth listening to at all. Peace.