IGÅNG IGÅNG.

I Måndags startade jag upp det "gamla" jag igen. Började med ett lättare skivstångspass och lite rodd för att känna på hur kroppen mår efter vilan.

Jag har inte tränat på 18 dagar så det kändes att jag inte var helt med på banan.

Eftersom det inte finns några ursäkter även om jag i Tisdags vaknade med liiite ömmande kropp var det bara att ta sig till Leksandshallen och köra ett "Karin-pass" för att få igenom hela kroppen.

Igår, Onsdag vaknade jag med ännu mera värk, MEN inga ursäkter i världen finns för att slippa träna. =)
Sagt och gjort.! Erik på jobbet följde med till hallen och vi körde ett rejält benpass. Jösses Amalia alltså. När jag vaknade i morse fick jag lov att känna ifall kroppen verkligen satt ihop;)

Idag är det Torsdag och jag är sprudlande glad! Dels för att jag får göra det jag fullkomligen älskar, Ja att träna. Sen att vågen visar -0,5 kilo sedan i Måndags.

Nu räknar och väger jag maten för att se vad jag ligger på ungefär på gällande in och ut konto.

2veckor med STRIKT kost där jag varken ska kolla åt candy eller andra sockerkällor.

Tråkigt liv när man inte får unna sig? Njae... Alla vet känslan när man ställer sig i spegeln och ler för sig själv att helvete va bra det börjar bli. Jag njuter av att få gå runt i min kropp.

Förnekelsen av detta? Ja den finns tyvärr i oss alla och man unnar sig så mycket skit för att sedan intala sig själv, Man lever bara en gång.. Jo förvisso?! MEN kroppen mår inte speciellt bra av all skit vi stoppar i oss även om knoppen ibland kan må bra av att få ta den där bullen eller godisbiten.

Alla gör som dom vill när det kommer till sin egna kropp. Men tänk på det när du gnäller över den där extra bilringen, men ändå förnekar i spegeln, eller inte får igen brallorna.

Mat ska man äta! Massor! Jag älskar mat och skulle aldrig va utan det. Men där räcker det.
Jag ser inte godis som att unna mig, Jag ser det som att skända och beröva min kropp.

TACK för mig.

Ibland känner jag mig svälld som en gravidus.

 

 

Jag älskar mitt liv.

Omständigheter som inget vet.

Som ingen vet... Eller kommer att veta.

Precis så är det.! Jag har haft ett litet uppehåll med träning och därav den kassa uppdateringen.

Om jag ens kommer fortsätta blogga??.

Livet är så mkt bättre än på länge och därför läggs ingen tid här... Eller så beror det på att jag inte tränar och får eller ger någon inspiration.

Vi får se, Vi får se.

 

HAN ÄR SAKNAD. <3

Den där magen.

Igår var jag på ett corepass 18,00 at Leksandshallen.

Det jag m å s t e lära mig är att träning inte alltid är 150 i puls och svetten ska spruta från alla håll för att det ska vara godkänt.

Igår tror jag mer eller mindre att det va vilopuls passet igenom men idag sitter jag med lite känningar i bålen.

Summa summarum är att jag kan få muskelvärk utan släng och fläng=).


Fredag idag och det är hovslagarhelg! Dock är jag hästlös men det är ju en av mina bästa vänner som skor... Så jag är fortfarande ansvarig och står för boende=).

Slitet mot rutor i December fortsätter...

Vilar mig i form.

Andra dagen som jag vilar.  

Håller tummarna att jag vilar mig i form. 

Det är huvudbry för en del saker nu.... Det SKA ordna sig. 

Jag failar också.

Rätt ofta också om jag får säga det själv.

Igår skulle jag ha tränat, eller jag försökte med gråten i halsen. 

Vissa dagar är man bara sämre mentalt och även fysiskt. När man har en dag då man är "dålig" på båda är det inte kul... Igår var en sådan dag. 18-20 var jag på gymmet och utförde inte ett endaste jävla dyft! Gick 7 steg på händer och gjorde 7 benböj. 

När det blir på det viset blir jag arg för att jag är arg och då kommer tårarna i ren frustration. Jag är mänsklig, trots kommentarer om fysfenomen, vilja av stål och allt du tar dig för klarar du med råge. Ni ska se när jag bryter ihop, bryter ner mig själv till molekyler och andas som en vindmaskin mellan hulkningarna. 

Jag har också dagar då träningen skiter sig... Visst, jag har lätt för mig i det fysiska när det kommer till utmaningar. Min stora utmaning är att hålla prestationsångesten på lagom nivå, lite tror jag att man behöver för att kunna pressa sig lite mer och våga kliva över gränsen. Sen måste man balansera och hålla hjärnan på rätt sida så man tycker att det är "kul" att plåga sig lite;). 

Jag har en tendens att sänka mig själv. Samtidigt som jag har tendens att HÖJA mig själv när det väl gäller för då slår adrenalinet på. Men till vardags måste jag låta mig våga förlora. Jag måste kliva ur comfort zon 1 och våga vara sämre än andra. 

Varför kör inte du crossfit?? Du har alla förutsättningar man kan. Tack... Jag vet! Jag vet jag veeeeet. 

Just därför, för att andra tjatar, för att jag ser andra vara 70 resor bättre. Dom har hållt på 2-3 år och kastar vikter som luft, medan jag knappt orkar lyfta mina egna armar vissa dagar.  Att kliva in i ett rum och inte behärska allt som hör till för min ångest att växa sig så stor att jag inte ryms i rummet. 

-Du har ju världens bästa CF lärare... Ja min Anders är sjukt bra på det han gör. Vi har en relation och den ska helst förbli det också;).... Folk som känner mig vet att tävlingsdjävulen är inte len och trevlig!! Går det inte direkt eller att jag lyfter mer än någon annan känner jag mig piss, ska han då stå och titta när jag e kass?? Dont think so! Vi tränar på olika håll tills jag mognat! Haha! 

Idag är en mindre bra dag, men den är bättre än igår. Därför ligger jag hemma i soffan med träningsförbud från min inre röst. Jag kan lyssna på kroppen, det har många svårt att tro. 

Det är mycket som händer i min kropp just nu. Så av olika skäl är min gnista stark som tusan ibland och nära kol den andra. Men med rätt vindar så ska det bli gnista och sprak i elden igen.... SNART! 

Frid folkens! Kom ihåg! Det är helt okej att bryta ihop, gråta och vara lite gnisslig. Men kom också ihåg att klättra upp igen! För utsikten där uppe brukar vara fantastisk, speciellt när man kan titta ner och se vart man varit! 

Make it happen.

Laxbit och en potatis räcker gott och väl! 

Sen lite sallad och keso på det!! :) 

Lunchtajm.

1 dl kokt fullkornsris 

1 dl stekt quarnfärs med vitkål

Ca 1 näve ärtor och 2 broccolikvistar

Till det fräscha jag upp det med en halv tomat och en halv paprika. 

Det här är en portion. Försök att få in det mesta som kravodlat/ekologiskt!:) 

Hatar ovisshet.

Är det något jag verkligen avskyr/hatar och föraktar så är det ovisshet.

Saker man inte kan styra över och ha kontroll på får mig nervös och det  i sin tur smittar resten av kroppen. 
Jag har en tendens att spela upp scenarion i huvudet och därefter tro på  hela skiten.
Det kan vara en bra egenskap samtidigt som det är extremt jobbigt många ggr.

Jag har svårt att stanna upp och njuta, andas och bara låta saker komma till mig som sedan får tas hand om. Jag vill gärna tagit itu med saker innan det ens har dykt upp.

Skärpning på mig och denna helg ska avnjutas i goda vänners lag.

Stora mannen i mitt liv ska till Malmö och tävla, Lilla mannen är med sin pappa så jag är helt solo men huset är fullt ändå.

Kom igen Ida. 

Let Life bring you good stuff and chill out with those ppl who loves u. Amen.

Överviktig.

Överviktig eller inte?
När anses du vara överviktig?

Det är så olika från person till person, Urspungsvikt, Ålder, Fysiska förutsättningar och självklart det psykiska välmåendet.

Det sistnämnda går i min värld hand i hand.  Jag tror i ärlighetens namn att ingen vill vara fet och otymplig. Inte kunna röra på sig obehindrat eller komma i sin favvoklänning på sommaren?
Jag har själv varit i det läger då man förtränger och tänker... Jag är nöjd med mig själv hur jag än ser ut, Skiter i vad andra tycker osv...

En dag skrek min kropp - DU BRYR DIG ! Jag vet att du bryr dig. Du är inte nöjd med att vanka runt och inte orka något. Sen att du skiter i vad andra tycker... Ja det må vara sant i detta nu. Men du är INTE nöjd med hur du ser ut eller mår Ida.

Jag ställde mig i spegeln 3 månader efter graviditeten och insåg att det här är inte jag. Acceptansen över att jag fött ett barn och att man inte är topp i kroppen efter vet jag. Mina bristningar på magen älskar jag, Mina tepåsar till tuttar är som dom är efter att matat min son. MEN... Flåset och det överflödiga ville jag inte ha kvar.!

Jag vägde 103 kilo som gravid.  Gick upp 42 kilo av att äta apelsiner och vegetarisk kost. Helt ärligt kan jag inte komma ihåg att jag skulle vräkt i mig något för att kunna spränga 100kilos gränsen.

Det jag nu visste 3 månader senare var att jag kommer behöva hjälpa kroppen för att hitta tillbaka till den Ida som kan röra på sig utan att gråta av smärta i knän och resterande kroppsdelar.

Kroppen är precis som ett konto, Du kan inte äta mer bränsle än vad du gör av med på en dag.

HÄR börjar egentligen min resa.!

Hur? Vad? Och hur MYCKET behöver min kropp för att vara glad, orka röra mig men samtidigt tappa överflödiga kilon. Vi pratar inte om 3-5 kilo! Här snackar vi ca 30 kilo!

Först la jag upp ett mål, Jag skulle ner till 85 kilo. Sedan 80kg. Sedan 75kg... osv..  Sagt och gjort! Men en egen filosofi och kosthållning som passar mig klarade jag mål efter mål... Ibland tog det 2 veckor längre än jag planerat i min målkalender. Jag kunde öka både takt och längd på  mina promenader. Jag var så lycklig.
Framgång föder glädje som i sitt led föder mer vilja.

Det viktigaste och bästa jag gjorde i detta var att jag fokuserade bara på kosthållningen. Planerade frukost lunch och middag med frukter där emellan. Jag tror att många gånger ska man vara så duktig och göra nystart i livet men går på niten för att man ska äta rätt, börja träna osv. Allt på en gång har jag svårt att tro på.

Det kommer att komma upp ett kostschema som jag följt, Eller ungefär hur det har sett ut för mig och det har ju uppenbarligen funkat finfint för mig och min kropp.

I skrivande stund står jag här, 43 kilo lättare, äckligt glad i livet och mer taggad än någonsin för att träna rätt, äta rätt och bara må bra. Vikten är inte det som räknas mest men det är en bra måttstock. Jag var nere på 57 kilo ett tag men öka upp rätt snabbt när musklerna satte sig.  Dom 3 kilon som studsade tillbaka var bara glädje, för det var RÄTT kilon som kom!


Jag förespråkar inte bantning eller svält av något slag.  Sådant kommer bara tillbaka när man vill bli stark och ökar träningen.
Det ska kommas ihåg att det här är MITT liv. För andra kanske det fungerar på ett annat vis.


En dagsfärsk bild. 

Fraktur vs viljan.

Eftersom jag VÄGRAR sluta träna för att foten e paj blir det alternativ träning och 10 min laser varje kväll för att läka snabbare. 

Dagens lunch.

Dagens lunch va makalöst god och HEMMAFIXAD.

"Vargnäsbönan"

1 Burk Vita Bönor
1 burk Kikärtor
3 ägg
1dm purjolök
1msk Majsstärkelse
Krydda med peppar

Blanda allt i en mixer och gegga runt.

Stek sedan som små plättar i pannan!

Tid?! Ja att blanda tar ca 5 minuter... Sen beror det på hur skicklig man är med pannan=)

Till detta gjorde jag en vitkålssallad med gurka och paprika.

Ida Matilda.

Hej hopp!! 

Nytt namn, Nytt liv... Ny inriktning på bloggen:) 

Lets åk! Nu river vi av plåstret och ser vad som är under ;) 

Kroppen säger wait.

Dom sista månaderna har jag tränat på rätt bra, Mycket löpning där längre sträckor räknats in och kroppen har fått slita lite. 

Även en del hopp har jag gjort på senaste tiden... Så nu står jag här, om än lite vingligt eftersom foten tagit stryk. 

Stressfraktur på vänster hov har jag fått och nu läggs träningen om. 

Bort med löpning och hopp för ett tag. Roddmaskin samt cykelpass kommer införas. Överkroppen ska få smaka syra istället. 

Nytt namn för bloggen.

Det kommer att bli ett nytt namn för bloggen.

Känns inte helt rätt att den ska heta Stall Courage när det inte längre kommer vara ett aktivt stall.


Lite sorg men ändå mycket glädje. Det kommer att bli en helt annan resa här på bloggen... Jag tror faktiskt inte att det blir sämre!=)

Livet i all ära.

Säljer transporten!

Säljer nu hästtransporten!!

Ringo Star 2005a.

45,000

Slutet för bloggen?

Nu måste jag fråga...

Eftersom denna blogg om hästar kommer att avta, Eller helt enkelt försvinna undrar jag om det ens är någon ide att fortsätta skriva här.

Ska jag bara byta bloggadress och skriva om "mitt nya liv" där Ernst-Loui och min träning blottas?

Svårt, Jag skulle kunna skriva massor och träning, vikt, mat osv. Men om ingen finner det intressant kan jag lika gärna lägga tiden på att räkna får.

Vad som händer med hästarna kommer i ett eget inlägg. Spännande va?=)

Tjing.

Till SALU.

Sagoponny säljes.

Inget är som det en gång varit.

Nyfikna själar, Frågor som inte besvaras av mig utan besannas av okända människor med avundsjuka som huvudingrediens.

Jag är ombytlig, Jag vill leva livet så som det känns för dagen utan att det såklart ska drabba någon i min närhet.

Nu verkar mitt härliga leverne förbrylla många hjärnor här på klotet. Jag ÄLSKAR att träna, Jag ÄLSKAR mat, Jag ÄLSKAR min familj och jag ÄLSKAR min häst.

Den sistnämnda är den som drabbas av mitt nya leverne. Tider förändras och jag är inte ensam om att tröttna på hästlivet. Jag LOVAR.... Men jag kanske är ensam om att rakt ut säga att det är tråkigt att stressa och inte känna glädjen av att pyssla längre.

Att få höra att jag ser sjuk ut, Verkar bara träna och inte äta gör mig jävligt förbannad. FÖRBANNAD!!

Jag har vägt 103 kilo.  Jag mådde inte bra, Vilket jag inte tror att någon kvinna gör som väger 103 kilo.

Jag kastade mig utför stupet med hopp om att jag skulle klara landningen på egen hand. Jag har inte landat än mina vänner, Jag vill inte landa heller. Det jag vill nu är att sväva på den glädjevågen som finns i mitt liv. Kroppen mår förbannat bra, Var 3je månad går jag och tar blodprov/hälsoundersökning för att se att allt i kroppen hänger med.  Sist hade jag så fina värden att doktorn vart impad.

Jag är inte sjuk. Min vikt pendlar mellan 58-60kilo. Är det sjukt? Ja då kallar jag det avundSJUK! Fast inte från mitt håll utan från dessa okända människor med den där tråkiga huvudingrediensen som spretar åt alla håll.

Vi har alla olika mål i livet, Vi är alla olika byggda mentalt och tar livet på olika stort allvar.

Jag älskar ordet OLIKA just för att det är så laddat utan att man tänker på det.

En del människor tycker att träning är 5km promenad, Andra vill träna 2 timmar löpning och sedan finns det dom som bor på gymmet.

Somliga har behovet av att tävla mot andra för att kunna se sin utveckling medan andra njuter av att höra fåglarna kvittra en tidig morgon.

OLIKA behov hos olika människor! Respektera vad andra gör för att må bra, ställ istället en vänlig fråga till personen du helt plötsligt verkar bry dig om fast du gör det bakom ryggen och med en mindre trevlig attityd.

Om ett år kanske allt ser helt annorlunda ut. Men njut varje dag av dina val du gör även om dom kanske inte alltid är dom bästa. Men då vet du att du provat.  Ta bort skygglapparna och våga satsa.


Jag har gjort det och hoppas mötas av respekt.

Vi är OLIKA.

Regnet är inget hinder.

Igår vad det en sådan där skitseg dag.

Jobbade länge för att sedan skynda hem och byta om för en ridtur. Dom flesta vet hur vädret var.

Ru vilade i Tisdags och därav ett "måste" att rida, Banan var plaskvåt så det fick helt enkelt bli ett pass på gräs. Vi har ju inga broddar så fokus var en rak häst med korta snabba steg.  I början va han sådär tråkig och spänd, Men jag släppte aldrig efter utan var stenhård på att han skulle jobba inom ramen och lyssna på mig HELA tiden.

Sagt och gjort så fick jag han till mig, Det vart ett riktigt, riktigt bra pass för oss trots att kläderna va pissblöta.

Ru frustade hela vägen in från ängen och såg allmänt slut ut efter avklarat arbete.

Jag måste lära mig att våga hålla i tygeln och sparka på när han spänner sig, Jag har alltid lirkat ut honom från spänningen och klappat katten medhårs. Nu fick jag nog och därav släppte jag inte en sekund.

Resultatet vart kanon! =)

Träna för att bli bättre.

Nu är det ingen hejd på mitt liv. Jobbar, rider, tränar, kärar och är mamma. 

Jag får ofta frågan hur jag orkar, hur jag får motivation, varför jag håller på...osv.

Varje liten del i livet ger energi till en annan.. Framgång föder glädje och glädje n i sin tur ger energi att fortsätta sträva efter mer framgång. 

Framgång är inte bucklor, rosetter eller pengar i detta fall utan ren energi som jag ser att min kropp förvandlar till styrka. 

Att på mindre än två månader hittat ett träningskoncept som fungerar kanon. 

Efter jul är jag redo att prova mina vingar på annat håll. 

Bloggen är nu mer, hästar, barn och träning. 

Måndagmorgon.

Brusar och pirrar. Så sjukligt glad över mitt liv. 

ÄLSKART! 

Vi tragglar så som bara vi kan.

Igår red jag i ett minst sagt jävla skit väder. Men det finns inga ursäkter längre.

Ru hatar regn och just pga detta så SKULLE vi ut. Banan var plaskig och Ru stampade i pölarna så ridbyxorna blev skitiga.
KUL!

han var i slutet kanoners i båda sidorna och nu är det en fröjd att göra byten åt alla håll och linjer.

Fokus igår låg bara på att få han avslappnad igenom så många vattenpölar det gick.
Skam den som ger sig. =)


Leksandstävlingar förra året. Vattenpölsträning kan vara bra=)

Ruzzel Crowe

Filmen från 1m.



Han fortsätter suga tag i hinder och visar att sin inställning är helt fantastisk. Säkerligen börjar han bli lite mör i kroppen men inte en tillstymmelse att hoppa sämre. Han är rapp och hoppar genom kroppen.  Det bjuds till och med på lite flaggning i sprången=)

Ruzzel Crowe Tävling Bjursås

En video från 90cm igår.



Ru var helt fantastiskt fin denna runda. Ute på framhoppningen var det lite studs, brall och glädje som kom fram när han förstod vad han skulle göra. In på banan skrittar jag på lång tygel och han är helt cool.  Men sedan när jag kortar upp remmarna är det som att trycka på knappen *raketbränsle*. WOW. Han har saknat detta, Han gjorde allt i sin makt för att hålla tassarna från bommarna.

Ni kan säkert se att jag har lite mkt i handen och några språng blir lite tajta, Men det var ingen som störde honom från att hoppa med bra teknik i framvagnen. Runda och rena språng hela vägen.



SOM JAG ÄLSKAR DENNA HÄST.

Ingen hejd!!

Han är ingen vanlig frukt! Its passion!!!

2 felfria rundor och två rosetter med oss hem. 

KUNG häst! Han e så äckligt häftig! Gissa om han va glad?! 

STOR DAG IDAG.

Comebacken ska göras!

Jag är lite kluven, Troligen för att jag är helt nonsens om hans form och hur han kommer reagera.
Det kan sluta i att jag smakar grus, Eller att han vägrar kliva in på banan. Oklart helt enkelt.

Jag har lite av gårdagens pass i bakhuvudet... Vi red i sommarhagen med en del galopp och tempoväxlingar. Han va stark som en oxe och pigg så inåt helsikke. Jag blir glad när han är glad men det kan spåra ur lik väl.

SNÄLLA håll tummarna för att han är lugn=).

Bild från Lääängesedan. Vi ser båda ut att ha lite extra att bära på . Hihi.

Variation förnöjer.

Ru har motionerat Lördag, Söndag och Måndag och varit helt fantastiskt fin.
Inga som helst tecken på stelhet eller trötthet. Han är helt enkelt glad att få vara igång igen.

Måndagen bjöd till och med på en 4 hinders bara 1meter. Han lufta och for och va förbannat fin!

Många kan tycka att jag sätter igång han snabbt efter "vila"... Sanningen är den att han inte går i en grushage själv och blir mentalt uttråkad eller rör sig lite.  Han går ihop med Tutan på ca 3hektar som har backe åt båda håll. Dom leker och busar rätt rejält så det är inga hästar som står och ruttnar.

Jag har haft Ru i 5 år den 1 Oktober och JAG VET hur man sätter igång honom. Lugnt eller inte i dina ögon? Det skiter jag i?  Har du behandlat din häst för diverse saker i leder osv? AAAA precis, Det har aldrig jag...

Det gör mig bitter, Irriterad, Sur, Vrång och riktigt ledsen att man ska lägga sin vikt i allt.

Om man tänker efter ett till steg... Att TÄVLA 90cm är inte ens i närheten av att hoppträna. Banan är oftast på 8 hinder, Jag hoppar fram 3 språng, Summa summarum 11 språng och en lättsam framridning... Ta det mot en hoppträning! Mmmm just.

Ett otrevligt inlägg såhär på morgonen, Men jag vill försvara mina färger och tankar när jag väl hittat motivationen. 
Jag blev snabbt påmind om varför jag hållt mig ifrån ryttarvärldens allvetare.


Hej och Hå ni härliga människor där ute!

Lite nytt i livet.

Det är inte bara Ernst och Ru som tar sin tid i mitt liv nu. Varje ledig stund försöker jag pussla ihop saker och ting för att kunna träna. 

Jag älskart! Kroppen är så mycket piggare och starkare nu efter 2 månaders slit. Det börjar synas konturer på musklerna och den hårda kosthållning jag hållt ger resultat! 

Nu... I skrivande stund står jag utanför gymmet och väntar på en kompis. 05.10 ringde klockan och kroppen ska få sin del idag! 

Fridens. 

Tydligt vad som ger mest.

Trogna läsare här ute i världen....

Glädjande besked! Jag har fått tillbaka lusten och motivationen för ridningen igen.
Ru är så fantastiskt glad och tacksam att han sprätter som en höna på banan.
Det kommer några glädjepip i bytena också.

Jag ska chocka och faktiskt åka och tävla på Torsdag i Bjursås. Istället för att ta en träning så blir det att hoppa 9 hinder på rad fast på tävling.!
Det låter alltid mer ansträngande när man använder order tävla än träna. Tro mig! Jag skulle inte utsätta honom för något som skadar.

Jag ska efteranmäla till 90 cm och får därefter avgöra om han ska få skutta 1m också.
Allt för att det bara är lajbans. =).

Så nu kanske ni kommer att få lite mer att läsa om och inspo!


Håll i hatten!

Ägarbyte.

The show must go on.

Dom två senaste ridpassen har min kuse vart som vanligt igen. Han hade träningsvärk som misstanken var.

Jag jobbar mycket på fyrkanten nu och försöker hela tiden jobba i ett ganska högt grundtempo där rörelsen blir större. Dom små explosiva fötterna får komma senare. Jag vill ha han mjuk och följsam innan det ska sättas tryck i honom.

Det gäller med Ru att leka fram, Man får absolut INTE pressa han och tro att du får något trevligt tillbaka. Har du gått över gränsen är det nästan bättre att hoppa av och hoppas han glömt tills i morgon.

Det är en känslig herre med mycket egna ideer. Men som man brukar säga är det dom speciella och icke menlösa som blir bra-bättre-bäst.

Ibland önskar jag mig en menlös och halvslö kuse.

Ska försöka hinna rida i morgon också. Byta tillbaka till Novabettet igen.

Träningsvärk eller inte?

Igår så skulle jag rida ett pass men det vart inte riktigt som planerat.

Han måste haft extrem?! träningsvärk. Vägra gå, Vred och vände på sig för att komma undan. Kändes inte helt fräsch heller.  Nej han borde inte vara halt eller ha en inflammation när han vilat. Jag tror och hoppas på att det är ren och skär ovana för hans kropp.

Han kändes så fin i förrgår... Så det vore väldigt konstigt om han va halt dagen efter.

Jag pratar av egen erfarenhet då jag sitter i skrivande stund med träningsvärk i stjärten. Det tar emot och man vill helst inte utföra saker som medför smärta/motstånd.


De tråkiga just nu är att jag har noll glädje i ridningen. Må detta komma tillbaka? Snälla.

Öka öka öka.

Här ökar vi takten i sakta mak.

Igår tog jag mig en sväng på banan efter gymmet iklädd.. Ja just det. Gymkläder!

X2U är skitbra brallor =). Satt som en smäck i sadeln.

Jag fokuserar mest på att ha ett lite högre grundtempo där han söker sig framåt med egen vilja. Ru har en tendens att kunna korta sig i det sista och sedan ser han ut  som en gunghäst.
Han är väldigt glad att få arbeta igen och frustar sig igenom hela passet.

Jag har anmält oss till en tävling nu och vi får se om vi kommer till start eller inte. Är inte ens säker på om jag ska skutta nåt innan utan bara åka dit och styra honom. Ska ju testa tävla på hack också.
Eller rättare sagt, Jag ska testa hoppa på hack=)

Sen är det tummen upp för Veredus nya skydd! Älskar  dom!

Rivstart.

Igår skoddes Ru och nu kanske det blir en rivstart/nystart i våra liv? 

Ska inte lova något, men det kan vara så!

Jag har fått klagomål från höger och vänster om att bloggen ligger nere;).... Så jag ska försöka uppdaterna nu när vi ska igång igen. 

Jag har köpt en del nya grejer som måste börja användas!;).... 

Får se om regnet överger oss så jag kan smattra ut på banan med en semesterchockad kuse?!

Uteliggare.

Igår fick jag in mustangerna i Vargnäs. Dom har bott ute i en... VECKA!!! nu och har inte velat komma in på kvällarna. 

Det trodde jag aldrig skulle hända. Ru är en "innehäst" under sommartiden men eftersom det knappt är flugor eller bromsar ute har har klarat sommaren med bravur! Underbart!! 

Jag är så sjukt glad att han har kunnat vara lite mer häst när han ändå har semester. Även att jag fått haft semester från mockningen en vecka. 

I morgon ska han och Tutan skos så därmed är livet som semesterfirare slut. 

Men om livet som uteliggare är slut vete tusan :) 

Ska nog fixa en lösdriftshall... ;)

Ru är makalös.

Eftersom han dragit av sig sko två ggr nu fick jag akut ringa en hovis! En jätte bra kille som är utbildad (såklart) från Björbo!

Han skodde om båda fram så att vi är redo för en ny träningsperiod. Tror jag.... Latare än latast är jag.! 

Men ny hjälm, nya skydd och nya Dyon tyglar borde ge mig en anledning att röra på fläsket igen. 

Peppa oss tack!!