Den illaluktande avundsjukan.

När man befinner sig på sociala medier får man räkna med att se saker, höra saker och känna saker som egentligen inte skulle behöva finnas om inte människan i naturen var så äckligt avundsjuka. 

Equipe är fantastiskt, man kan följa dom ekipage man känner lite extra för. 

Man kan skita i att titta på dom man inte gillar eller så kan man sitta och onda? Seriöst? 

Det delas ute på facebook, på en klubbsida delar man bara vissa. Trots detta vet man om att fler varit ute och levererat. 

Man ser vilka som gillar bilder och till och med kan säga grattis.

Det verkar dock sitta JÄVLIGT långt inne hos en del. Men snälla....

Om det tar emot att det går bra för andra och man känner att - Hens bild ska jag då rakt inte gilla eller kommentera.

Ta då bort som vän. För vänner önskar varandra lycka till och håller tummarna när

Equipe startas.

Man blir besviken och känner att en del inte kan glädjas åt andra. 

Ett grattis är inte svårt. Nästa gång är det du som står där och ser vilka som inte

Kan glädjas åt dina egna prestationer.

Det handlar inte om flest likes eller kommentarer. Det handlar om vilka som kan visa sin glädje åt andra. Det handlar om vilka som kanske vill känna tacksamhet och stöd när dom själva är där. I den positionen då någon vänder ryggen, sparkar i gruset för att rosetten åkte med någon annan hem. 

Avundsjukan. Som slår tillbaka likt en loska i motvind!