flying silver.

Flying Silver....

Jag kom till stallet en eftermiddag, 3 nya hästar hade kommit från Danmark, Hon var en av dessa 3.

Hon va namnlös, rädd, galen och mindre omtyckt. Eller, Hon va inte namnlös... Silverfärgad och en riktig pissmärr. Dom hade redan döpt henne till Silver-Slynan.

 

Jag gick fram till boxen och ut kom en anaconda! Sowsh i gallret. Självklart fastnade jag för henne av dessa 3. Dom andra 2 hästarna va toppstammade och otroligt vackra. Men inte lika som Silver.!

Hon hade nåt speciellt redan från början. Jag började med att pyssla och fixa med henne i stallet. Någonstans fick hon ett förtroende för människan (igen). Jag vet inte om jag kan skriva igen.. Eftersom hon var 7 år när hon kom till Sverige från Danmark, Hennes förra ägare va en väldigt gammal gubbe som haft henne ihop med kossor.

Ni kan ju gissa resten... Hennes vana vid andra människor och hästar va obefintlig.

Dagarna gick och vi skulle rida?! Ingen sadel passade så det var bara att svinga sig upp barbacka. Allt gick super, Har aldrig vart med om en sån lättlärd häst. Helt fantastisk.

Allt gled på och vi började träna för Uffe i hoppgruppen. Det va NU jag bestämde namnet på denna häst.

Flying Silver.

Hon är nog den ponny/häst som fått flest människor att tappa hakan under en hopplektion.

Utan att överdriva lekte hon över mitt rekord 1,55cm på en oxer. Vad hände?

Jag skulle tävla en helg i Augusti, Det var debutant Fälttävlan och Silver va ju faktiskt till salu.

Dressyr gick väl sådär.... Hoppningen nolla och terrängen? Brutalt lätt.=)....

Vid prisutdelningen skulle dom ropa upp att hon va till salu... Men jag bara grät och mamma förstod att detta var nåt speciellt....

Hon blev min denna dag.

Silver gick som en klocka ena dagen och den andra va hon inte ens villig att gå av gårdplanen. Vi blev oroliga och besökte olika veterinärer som inte hittade nåt. Massören, Kotknackare .... INGEN hittade nåt.
Förutom hennes problematiska hormonrubbningar. Men vi ultraljuda äggstockarna och dom va normala.

Vid tävling va hon helt annorlunda, Nollorna upp till LB hoppning och Lätt fälttävlan radades upp.
Jag lärde mig att leva med hennes humör, För vid bra dagar va hon det bästa som fanns.

Jag fyllde 18 år och insåg att våran tid var förbi, Vi lånade ut henne till en så kallad seriös familj som skulle ta det lugnt med henne i Stockholm... 2 veckor senare får jag en bild på mobilen och dom hade testat tävla 2 LB med 2 vinster.... Dom va supernöjd. Debuterade LA utan problem... Men sen fick dom problem.....
Som en brev på posten,och tillbaka fick jag en ponny med dubbelsidig kotledsinflammation.
Den sommaren fick hon vila och njuta med Carisma och Silverkorven.

Hon såldes senare....

Med gråt i halsen, men med massor av ny rutin och fina minnen fick nästa ta över denna fantastiska ponny.
Hon hade sina dagar... Men dom glömde man när nästa dag fylldes med skratt och framgångar.

Idag... Har jag hittat henne och hennes nya ägare. Jag trodde helt ärligt att någon skulle gett upp och Silver va änglaponny. Men icke! Hon har det jättebra, Och en dröm vore att få dra handen genom hennes mankam en gång till.

Älskade Sillen.


Silver dag 2 på Sundet. Mamma håller i Pärlan



Framhoppning



Tävling i Leksand, Nedhopp Lätt Klass

Träning för Uffe J

Silver i stallet på Svensgården <3