Jag skriver detta avskedsbrev till min sadel med anledning av dom små, korta, värdelösa benen inte klarar av pressen som dressyrryttare. Jag är otroligt bitter och tårarna var nära idag.
Åkte upp till ridhuset med glädjegropar i dubbelkinderna. Det skulle jag inte gjort.. Varken åkt eller haft glädjegropar. Nej fy fan vad min kropp är i dålig form.
Inte ens en Butetsadel kan göra underverk och få hästen i prima form.
Började med att skritta fram honom.. Gick åt helvete.! Han var spänd och ännu mer spänd. Provade att trava och det var samma resultat. Sen kom vi till galoppen rätt snabbt och DÅ kunde vi komma till arbete. Puh!
Satt och tragglade med nedsittningen och det var ett kaptitel som skulle bli till en hel bok av all tragik.
Stackars häst alltså. Skump och ryck i munnen när han blir i obalans och då blir det ännu mera ryck och obalans. Fy fan.
Kan säga såhär..... Härmed ska jag använda dressyrsadeln OFTA för att lära mig hur den fungerar. Måste lära mig att sitta rätt och slappna av i den. Skämmes!!!!!
Idag får Ru en extra karamell till kvällsfikat. Stackers.
Vi får hoppas att jag vaknar upp med långa ben och att Ru glömt detta dåliga pass=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar