Det har varit en väg full av ilska och jävlar anamma för att kunna väga dessa 67 kilon. Ändå är det ca 4 kilo för mycket för att jag är helt nöjd. Många säger att man inte ska fokusera på vikten, Men jag har det som en måttstock. Annars vet jag heller inte vad Ru ska bära runt på.
Vi har som mål att debutera 120 i år. Det hade jag INTE haft om jag vägt 75 kilo. Han ska lyfta, flyga och landa med mina kilon. Jag vill inte vara i obalans och varje gram som kan räknas bort är bra.
Det är ett väldigt känslig ämne det här med vikt. Jag tycker att man ska känna själv hur mycket man vill belasta sin häst.
Jag om någon får prata om vikt, Faktiskt!! Jag startade på 103 kilo efter graviditeten och har jävlar i min själ slitit för att bli lättare. Cyklat 3 mil varannan dag, Mamma bootcamp, Räknat "foderstat" åt mig själv. Och nej .... Jag har inte hetsat för att bli smal, Jag har inte bantat.
Jag har ätit en chipspåse där, Men även motionerat här....
Alla kan, Bara man vill och jag har en bit kvar för att vara optimal i Rupis sadel. Balansen ökar och min koordination blir bättre.
Jag vet att många kommer reagera över detta inlägg. Det hela handlar om pepp och jag är glad att jag lyckats. Ännu gladare om fler gör det.
Jag vill inte vara smal, Jag vill vara balanserad och jämn i kroppen. Jag vill vara stark och smidig. Uthållig och följsam.
Jens Fredricsson sa i den senaste intervjun att han tränar varje dag för att hålla kilona nere. Hästen ska inte bära mer än nödvändigt.
Vi kämpar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar