På rätt väg men det skumpar.

Om en vecka kommer jag vara så nervös att jag förmodligen inte vet hur mitt namn stavas. Väl på Rupis rygg är jag helt lugn, men innan....usch! 

Igår gjorde jag en perfekt 25 minuters pass. 5-7 minuter skritt, sen trav och galopp och sedan 5-7 minuters skritt. 

Låg form där jag bara fokade på att han skulle ta stödet i handen, vara lugn med ändå aktiv. Jag böjde inte eller trixade utan jämn hand.

Idag fortsatte jag på känslan igår, men bytta den raka hästen mot en väldigt formad, urskålad och rapp i aktionen. 

Flyttar väldigt mycket i skritten, Han blir enormt mjuk och även lyhörd. 

Sen travade jag över ensamma bommar som låg vid B-A-E. Försökte jogga han jämt över bommen och han ska inte trycka upp nacken för att då sänka ryggen och forcera. 

Gick sen över till galoppen och där är det en jämn  häst i båda varven. Han väntar tills bommer kommer och är snabb i bakkärran. Nu är det skitlätt (osvenskt) att reglera steg mellan bommar. Svårast är att rida på framåt då han lätt släpper ner ryggen och paddlar på. 

Det är faktiskt en akilles som vi jobbar på! 

7 dagar av planering och längtan. 

Vägen är lite skumpig och jag måste följa med i hoppen även om det är lite oroligt. 

❤️