Här....
Ruzzel Crowe även kallad Ru är född 2005 nere i Småland hos Frida och Birgitta Norinder.
Redan från första dagarna så har han tydligen varit speciell. En känslig kille med mycket åsikter.
Hans första 2 år spenderades hemma på deras gård i Gamleby med sina syskon och kompisar.
Dom flesta svenskfödda sporthästar har man ett första delmål med... Det berömda 3års testet.
Ru var en av alla dom som skulle vara med och då är det fint om kusen är inriden. Sagt och.. NÄSTAN gjort iallfall blev han (inte) inriden. Han skickades till en beridare/unghästutbildare som tyvärr inte klarade av att rida in han. Efter 6 veckor utan resultat så fick han åka hem till sig igen och dom försökte själva. Skygglappar på löste tydligen problemet i 4 timmar.
Iväg kom dom och han löshoppade som en gud, Men tyvärr kastade han av sin ryttare på testet då skygglappar inte va tillåtet. EJ GODKÄND.
Han åkte hem som tjuren färdinand och satt under sin korkek.
Här kommer jag in i bilden. Eller min bästa vän drog mig in i bilden rättare sagt. Ebba hade Rupis helbrorsa Rigoletto och visste att Frida sökte en köpare på Ru. Ingen ville ha han just pågrund av hans "bakskygghet". Ja det kallades visst så.
Under denna tid bodde jag i Östersund och jag var bara på besök i Leksand när jag sitter hos Ebba med en kaffekopp i handen och hon talar i telefon. Helt plötsligt så ska vi åka till Småland?! Jag ska kolla på häst. Vi åker i morgonbitti !
Vi åkte, Med ångest upp i hårrötterna och ingen som helst förväntning. En häst som ingen kunde sitta på, Han var rädd för människor över lag och det var tydligen en sån häst jag letade? Enligt Ebba=).
Väl där nere i Småland mötte vi Frida på stallplanen och han stod där borta i en hage. Brun, 163 hög, enligt mig väldigt medioker. HUR ska jag kunna fastna för en sådan? En sådan som ingen annan ville ha?
Han togs in på stallgången och jösses, Man fick knappt borsta på han. ryckte i skinnet, Trampade runt och vitögat var som en snöboll. Jag ställde in han i sin box, Kände absolut INGENTING. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, Det var ingenting hos denna häst som tilltalade mig. Förutom.... Att han var en vildhäst vid ridning.
Vi gick upp till huset för att fika, Jag fick se bilder på han som föl, på hans mamma och berättelsen om valet till pappa. Sen fick jag även se löshoppningsvideon från 3års-testet. Tack gode gud för att det fanns en video. Annars hade jag aldrig köpt han. Det var precis då jag började fundera på om det kanske var en häst för mig ändå.
Vägen hem från Småland till Leksand var en resa med 37428738 tankar hit och dit. Ebba satte upp en bild i mitt huvud som man bara kunde drömma om, Trodde jag. Hon visste utan att sett han under ryttare hur jäkla bra denna häst kan bli. Ebba har ett öga som ingen annan har.
Jag kan nästan säga att hon tvingade mig att köpa honom. Orden... -Köper inte du han gör jag det. Ekade i mitt huvud.
Jaha, Men jag köper väl han då. Cellerna var inte helt överens i mitt huvud i detta ögonblick. Men sagt och gjort ringde jag Frida och sa att jag vill satsa på Ru.
1 Oktober 2009 hämtade jag Ru och han blev min.
Jag och Anna åkte hela vägen från Östersund till Småland och sov 4 timmar hos Frida innan vi begav oss upp över igen. Lastningen gick bra efter en sopkvast i röven och sedan stod hästen som ett ljus upp till Leksand där vi lastade ur och lät han leka i ridhuset en sväng innan vi åkte dom sista 40 milen. Ru var en dröm att ha i transporten och så snäll att ha med.
När denna bilresa var över startade en helt annan resa för oss.
Hur Ru ska bli en ridhäst. Det blir en del 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar