Så jag är ensam hemma med mina djur.... Har kollat igenom en massa kort och det är sjukt vad känslosam man kan blir. Minnen är det vackraste som finns.
Ett väldigt känsligt och viktigt skede i livet var 7 november 2011, Alltså precis ett år sedan då Rupit opererades.. Vi hade ingen aning om han någonsin skulle gå att rida igen....
Myran fick idag vila, Hon gick rätt rejält igår.... det vart nog rätt mycket i skallen med TVÅ andra hästar i ridhuset... Lilla skallen bankar.
Så idag fick Rupi röra sig. Testade ju min nygjorda sadel och kandaret på.
Det är helt galet vad han gillar kandaret. Får en annan kontakt och han "hänger" nästan lite på bettet.
Från att va väldigt lös i munnen, vägra ta stöd till att nu ta bettet rejält.
Sjukt skoj!
Hans mellantrav är nu helt ok. Istället blir arbetstraven svårare=).
Man kan då aldrig vara nöjd. Haha.
Det är våra upplevelser som gör oss till dom vi är. Av upplevelser får vi minnen. Minnen som ibland gör ont men ibland finns det även minnen som man gråter av men samma minnen kan även locka till skratt. Ja det va visa ord eller så saknar jag dig lite........minns bara nån toka....kan va du kanske
SvaraRadera