Kollar på klippen som är fantastiskt fina på den underbara hästen Hickstead som för ett år sedan avled på hoppbanan.
En fruktansvärd händelse som bara inte får hända..
Man blir så rörd att tårarna börjar trilla.
Skulle detta hända mig gick jag till skogs och kom aldrig mer åter.
Ens själsfrände och bästa kompis som försvinner?! Nej att tänka tanken får mig att kunna flytta ut sängen i stallet.
Min knorpisar därute är det bästa jag vet!
Var rädd om era guldkorn och uppskatta dom var eviga dag. Trots skitdagar och motgångar. Tänk er en dag utan dom!? Då får man en annan syn på det hela!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar