han är här nu.

För 11 år sedan satt jag ensam i skogen barbacka och funderade över livet... Hans mjuka päls och bruna stora,  lite överilade ögon gav mig alltid energi att fortsätta tänka.

Han bar mig runt på fälttävlan, hoppträningar ute i Dalarna, han gjorde allt för mig när jag inte hade en egen häst. 

Han gick som ridskolehäst samtidigt som han försökte göra allt som "privathäst" samtidigt. Han lyckades! Han lyckades med båda delarna!

Idag 11 år senare står han hemma hos mig för att få ett lugnt jullov med massa pyssel och lugna skogsturer så att sin gamla kropp ska återhämta sig lite. 

Jag är den gladaste i världen som får ge tillbaka lite av det han gjorde för mig då min kropp och knopp behövde hjälp. 

Nu är han här, och hans semester ska bli den bästa. 

Älskade, älskade Junior.