Planera nästa säsong.

OHur gör ni?! 

Planerar ni redan nu? Hur ser målen ut? 

Jag sitter och små kollar lite på tdb och det är ju inlagda tävlingar nu med status

Antagen. 

Så det är ingen hård och sättande planering nu utan bara på ett ungefär.

I Dalarna är första tävlingen 21 Februari och det är kanske den "sämsta" månaden att tävla i. 

Februari ska vara årets kallaste månad och därmed är jag inte så intresserad av att åka. 

Min säsong börjar nog i Mars/April som det ser ut nu. OM det inte blir en varm vinter/vår. Just av denna ovetskap vill jag heller inte spika någon planering.

Däremot så har jag mål och visioner. Drömmar och förhoppningar om ett roligt och utmanande år. 

Jag avslutade året med en dröm, Debutera 120. 

Jag kommer inte att börja med 120 direkt  utan mjukstartar med 100+110.

Innan året är slut skulle jag vilja ha några felfria 120 och KANSKE

debutera 125cm. Vi får se helt enkelt.

Ett annat mål kommande säsong är att hitta en spets-tränare som jag ska träna för 1gång i månaden. Någon som kan komma med inputs för att höja min ridning ännu mer. Helst en tränare som tävlar lite högre klasser.

Jag har bästa Ebba som vardagstränare och mentor. 

SPÄNNANDE 2015. Jag längtar tills dom vita brallorna får tas fram igen!:) 

Nåt fynd iallafall

Utbudet på årets mässa var bra! Sen kan jag tyvärr inte skrika tjohej över priserna ! 

Jag köpte det jag verkligen "behövde".

Kan ju kanske vara onödigt med handskar när jag är sponsrad med det;) 

SWEDEN INTERNATIONAL HORSE SHOW.

Waaaaaaaaahhhh 

Rytmen är A och O.

Jag får frågan om vad jag brukar göra för övning för att ha han sådär lydig.

Det finns ingen specifik övning som ger en lydig häst, Det finns ihärdig träning, Öppet sinne och vilja som får en lydig häst.

Vardags arbetet är så viktigt, Väldigt viktigt att det blir rätt.

När jag rider hemma utan några som helst ridhusväggar eller hinder räknar jag steg/språng ändå. Jag har blicken framåt och försöker se hinder och distanser överallt. I skogen (dom få ggr han galoppar av vilja) försöker jag känna rytm och se hinder.

I vardags arbetet jobbar jag mycket med tempo. Som jag brukar kalla det har jag växel 1-2-3 att välja mellan och det är DU som ryttare som kan hitta din häst växlar.

Växel 1 är kort/samlad galopp. Här kan det skilja sig rejält mellan hästarna beroende på ålder och utbildning. Ryttaren måste vara lyhörd och inte sätta hästen i för svår uppgift. Stryka kommer med träning.

Växel 2 är Mellan/Arbetsgalopp och här skulle jag vilja placera in banhoppningen. I detta tempo ska man hitta en stark galopp där hästen orkar hoppa en vända på 10 språng.
Höjden är självklart den höjd du är mogen för att kunna jobba hästen i.
Här måste man också vara lyhörd och kunna avväga vart man vill ha avsprångspunkten.

Växel 3 är Ökad galopp där hästen vinner mark men fortfarande är balanserad. Här brukar jag försöka få hästen låg men ändå aktiv. Passa att den inte flyter iväg och blir opåverkbar. I början kanske växel 3 är långsam medans efter 3 månader kan du trycka på rejält utan att tappa Power.


I somras hade jag problem med växel 1, När jag kortade honom ville han gärna gå i öppna eller sluta, Allt för att slippa skjuta på jämt. Passa så dom inte kränger åt sidan. Rid gärna innanför spåret och ha stöd på ytter tygel. Nu kan han i stort sett galoppera på stället och samtidigt vara rak.

TRÄNING!

Det jag vill upplysa om som JAG tycker är en bra övning om den görs rätt är
 Bom <--->Bom med ca 21-22 meter mellan. Det är 5 Normala galoppsprång och här brukar jag variera mellan 5-7-6 och KANSKE 4 beroende på hur stort ridhuset är.  Man ska inte sladda in och ut ur kurvan. Det jag inte tycker om är när det är hets om hur många språng/steg du kan få in. Man ser ryttare sitta och dra i tygeln, Hästen springer på sniskan med sänkt rygg endast för att man ska få in 10 språng. NÄR i hoppningen vill du totalt tappa rytm och få in alla dessa språng?

Jag förespråkar reality och därmed jobba övningar i balans och inte i dess spets. Det ska vara enkela medel men kvaliten bestämmer DU.


Detta är mina åsikter. =)

Underbart trevlig.

Igår åkte jag upp till ridhuset och körde ett pass för att slagga ur honom.

Jag kände att det var viktigare än någonsin eftersom han stått inne HELA dagen också..
Det minst sagt regnade igår och Ru är extremt känslig för vatten och vind tyvärr, Min kära EQ avråder allt som har med onödig spänning att göra då han får väldigt ont i bäcken och länd.

Väl uppe i ridhuset skrittade jag fram närmare 2o minuter och sedan travade jag i en stor åtta, Fokus låg bara på att ha han låg och få han varm i kroppen på ett lugnt sätt.

När jag kände att frustarna börja komma tog vi galoppen i våra händer.  Samma-Lika jobb i galoppen då jag låg på en stor åtta i lätt sits och bytte galopp på olika ställen.
Vad kan vara med lösgörande än byten?=)

Ett tips när man galoppar är att stå upp i lätt sits med indragen mage. Känn att naveln ska bak mot ryggen och därmed spänn magen! Du får en helt annan balans och man måste lära sig hitta centrum i kroppen.

Jag brukar inte säga att man ska ha ett rejält tramp i hälen. Man ska ha hela tyngpunkten i hela kroppen. Många fokuserar på att hänga i stigbygeln, Tårna pekar utåt och därmed har du släppt hela inverkan från höften och ner.

Man ska inte vara framåtlutad i ridningen men jag har hellre en ryttare som kan vara följsam framåt än en som alltid är efter i rörelsen.
JAG har nu blivit det sistnämnda tyvärr och därför har jag sitsträning själv nu.

Problemet är analyserat och jag kommer ta vintern som en period att få bukt på det.

HUR? Jo eftersom hoppning är en galopperande sport där vi måste kunna ta snabba beslut i olika situationer behöver vi vara snabba i kroppen.  Jag tränar upp min sits genom att stå i lätt sits på volt samt fyrkantsspår och gör tempoväxlingar åt båda håll. Här ser du tydligt om hästen är framme för skänkeln och lyssnar direkt. Här ser du tydligt om du måste sätta ner rumpan för att gasa, Här ser du om du faller fram och hästen hamnar bakom dig.

TRÄNA TRÄNA TRÄNA för att hitta centrum i kroppen.


Vi tränar hästen för att den ska bli kvick,stark och balanserad. Det behöver vi också vara!

Nattpass.

La mig precis. Pust. 

Mer om dagens pass tomorrow! 

Ridsportens baksida.

Jag älskar att tävla, Jag älskar att träna, Men framför allt älskar jag att göra det ihop med min bästa kompis.

Vi har gått en minst sagt krokig och guppig väg fram tills nu, Jag gissar på att vägen fortsätter svänga hela livet ut och det är helt okej bara jag får uppleva det med Ru.

Samtidigt som man försöker vara stark och se nya mål med sin häst måste man också tackla saker vid sidan om.

Det sitter alltid människor runt det runda bordet och högaktigt snackar så mycket skit att en container skulle bli full på en kväll.

Hur jag tänker med min häst är fullkomligen min ensak, Såvida min tränare inte säger något annat såklart.
JAG känner min häst väldigt väl och jag är extremt rädd för att pressa han hårt och sätta han i skiten. Så jag lovar att inte göra något vi inte skulle klara.  JAG om någon tvekar på MIN kunskap och erfarenhet så det behövs inte fler som gör det.

Många kommentarer som kommer är inte speciellt roliga att höra, Och jag vet faktiskt inte varför man säger så? Varför och vad tjänar man på att prata om folk bakom ryggen på andra? Varför trycka ner någon som är på väg mot sitt livs mål?

Min häst hoppar tydligen dåligt,  Vi är inte redo att hoppa dom klasserna, Medan man andra sekunden inte ska traggla på så låg höjd,  Varför si, Varför så?


JAG är JAG!  DU är DU! Jag accepterar ditt val om att avsluta säsongen här eller där. Jag bryr mig föga om du rider 90cm eller 140cm bara du gör det du tycker är kul och känner trygghet eller lite spänning? Jag vet inte vad som får just dig att tycka ridningen är rolig.

Men jag vet vad som får mig att tycka ridning är tråkigt.  Folket runtikring.



Igår gjorde jag något som jag bara kunnat drömma om. Jag och min bästa vän debuterade 120cm på ett fantastiskt vis. Två riv kanske någon annan ser som ett nederlag, Medan jag ser det som en vinst.

JAG vet vad som får mig att  fullkomligen ÄLSKA ridningen.


Det är han, Det är vi. Ingen kan få mig att känna som han han gör. Ren och skär lycka.

Jag ler mig till sömns.

Han är helt otrolig denna häst.....

Våran första 120 och han bara kliver in och gör allt rätt, Nej förresten har gör mer än rätt. Han räddar mig otaliga gånger och en normal häst hade stannat efter flera missförstånd och sista minuten napp. 

2 rivningar är för dagen mer är godkänt. Kollar man resultatlistorna för 110 och 120 så är det väldigt mycket fel.

110cm vill jag bara lägga bakom mig. Eller iaf händelsen mellan 2an och 3an då han flippar ur och tvärnitar, vänder och är bara konstig. Rider mot 3an och denna gång är han helt med.... Om han ändå stannade på hinder? Men nejdå, Det är mellan hinder han tjafsar. 

Jaja.... Vi har avklarat mer är årets mål som var att rida en 110. 

Sen blev målet lite mer och jag ville rida 

dubbelnolla 110... Vi klarade det och tog en seger.

Sedan tog vi en rövare och anmälde oss till 120. Vad kan hända mer än att det går åt pipan?!:) 

JAG ÄR SÅ GLAD! SÅ GLAD.

Vilken jäkla häst jag har! 

Vet ni en till sak? Som är helt idiotiskt egentligen... Eftersom målet var 110cm så har jag inte riktigt vart uppe och hoppat hägre dom få gångerna jag tränat. 

Så för någon vecka sedan la jag ihop en bana på 3!! Hinder på 120:) För att testa. Det är allt. 

Idiot?! Ja det kan jag ta. ❤️❤️❤️

Sämsta tänkbara uppladdning.

Gah.. Snön faller så vackert och fridfullt från skyn. Tvi tvi tvi säger jag ändå.

Eftersom jag har sett fram emot årets sista tävling, Årets happening, Årets jagpirrarsönder Söndag, så har jag valt att inte brodda honom. Vi har aldrig åkt 20 mil enkel resa för att tävla och då vill jag vara broddfri i transporten.
Därför fick han stå inne på fm av två anledningar,  Den andra var att jag körde Tuva och Tutan på klubbtävling och då kan han inte gå ut. Saknas någon i hans flock så går han bananas, Dvs han springer, skriker, springer lite till och förmodligen ligger alla skor i bäcken och hans rygg har vridit sig 8 varv innan det är klart.

Sen har vi ryttaren. Jag har äckligt ont i halsen, Jag känner av mina öron och är livrädd för att det ska eskalera till trumhinnespräckning.

Så med detta vill jag säga att han har stått inne idag OCH vilat. Mindre bra och jag är väldigt säker på att han kan spåra ur rätt rejält i morgon. Han kommer vara så en bomb och därför är jag i allra högsta grad osäker på om vi åker.

Ni som känner mig vet att jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag tävlar till och med hemma när dammsugaren ska fram. Typ...
Ju sämre förutsättningar och större press - Desto bättre rider jag!=)


Den som lever får se.

Svårt att förklara den kärleken.

En vanlig dag i hagen för herr brun.

Första tävlingen detta år började bra!

Word! Kvällen innan pepp!

Vila möter framgång?

Idag krigade jag mig ner till banan med Ru och tömkörningsutstyrsel. 

För att ha vilat 3 dagar på rad var han väldigt snäll, självklart några rivstarter och bocksprång men väldigt lite för han. 

Joggade mycket med många tempoväxlingar. Har väldigt svårt att smacka eller pussa med munnen så han får vara väldans lyhörd på min ytterhand, när den höjs ska han fram. 

Det är så otroligt skönt att veta att han gått igenom böjprov för 2 dagar sedan. Då ser man hur FRISK han är i kroppen. 

Snälla ni...be en bön för att jag ska vara pigg t morgon. Vore kul att kunna sitta på honom i nan tävlingen. För jag vägrar ställa in pga halsont. 

❤️❤️

Stridspilot sökes....

Alltså. Han har vilat två dagar nu. Det får fan inte bli en tredje... Min hals är sjukt sväld och jag pallar inte att ens ta mig upp.... 

Bloggen byggs om.

Håller på att göra om lite. Ser det konstigt ut? 

Besök på kliniken.

Ja.... Eftersom jag är extremt noga med Ru och hans välbefinnande tog jag luren och ringde Nino på Romme kliniken. Tvärfullt hela veckan, men det handlar om Ru och därmed finns det klämtider;). 

15.00 var vi inne och han longerade, böjde och kollade igenom honom. 

UA UA UA UA UA!!!!!!!!!! Wiihoooo så jävla glad jag blir. Trots denna belastning och tävlingssäsong är han återigen klockren! 

Nu kan jag med gott samvete åka o debutera 120cm. 

Fy fan va skönt:) 

Couragepåsen utökar.

Självklart ska man ha en stilig hjälmpåse som matchar stigbygelpåsarna!! 

Brusten hjärna.

Igår gjorde jag kanske min mest oseriösa och ej genomtänkta hoppträning evver!!

En oxer på diagonalen och ett räcke på den andra var egentligen skitsimpelt. Eller det var lätt första 8 sprången. Sen skulle jag börja svänga som Nippertippan 6 år på sin skönaböna B-Ponny... Ru var helt oförberedd och studsade förbi hindret. Helt i sin ordning då man faktiskt måste förbereda och visa djuret sin uppgift. 

Äsch. Efter ett brutalt dåligt försök gjorde Ru sitt bästa trots ryttarens fantastiska inverkan. Hmpf.

Jag red i Jodpurrsarna och strumpor utan varken sporrar eller spö. Så han var liksom inte helt inom ramen och min skänkel har varit stadigare. 

Tvi tvi tvi! Vi får hoppas på det myntade uttrycket - Dåligt genrep = bra show!!;) 

Inte nog med ångesten över skitpasset så har jag blivit sjuk också. Halsont o feber.:/

På rätt väg men det skumpar.

Om en vecka kommer jag vara så nervös att jag förmodligen inte vet hur mitt namn stavas. Väl på Rupis rygg är jag helt lugn, men innan....usch! 

Igår gjorde jag en perfekt 25 minuters pass. 5-7 minuter skritt, sen trav och galopp och sedan 5-7 minuters skritt. 

Låg form där jag bara fokade på att han skulle ta stödet i handen, vara lugn med ändå aktiv. Jag böjde inte eller trixade utan jämn hand.

Idag fortsatte jag på känslan igår, men bytta den raka hästen mot en väldigt formad, urskålad och rapp i aktionen. 

Flyttar väldigt mycket i skritten, Han blir enormt mjuk och även lyhörd. 

Sen travade jag över ensamma bommar som låg vid B-A-E. Försökte jogga han jämt över bommen och han ska inte trycka upp nacken för att då sänka ryggen och forcera. 

Gick sen över till galoppen och där är det en jämn  häst i båda varven. Han väntar tills bommer kommer och är snabb i bakkärran. Nu är det skitlätt (osvenskt) att reglera steg mellan bommar. Svårast är att rida på framåt då han lätt släpper ner ryggen och paddlar på. 

Det är faktiskt en akilles som vi jobbar på! 

7 dagar av planering och längtan. 

Vägen är lite skumpig och jag måste följa med i hoppen även om det är lite oroligt. 

❤️

Jag kan varje millimeter och hårstrå.

Jagkan min häst. 

Eller som Li sa, Du är väldigt bra på att se saker. Men min största styrka är att KÄNNA. 

I Tisdags red jag ut med Tuva i skritt och trav. Jag kände som sagt att höger bak inte var lika rytmisk och kvickt som det brukar och ska! 

Både Onsdag och Torsdag morgon har han vart stelare i bakkärran i svängen ut från boxen. 

Jag skulle ha hoppat igår men magkänslan sa nej. Jag hoppar eller gör aldrig ett krävande pass vid en sån här konstig känsla.

TUR!!! TUR att jag ibland inte handlar med impuls. 

Li kom ut idag och visst i hela helsikke satt det i höger bak. Det var tydligen väldigt rejält och illa också. Hmm...

Ni vet när bilen går rakt fast ratten är sne så händerna är på fel ställe? Så kändes det att trava Ru. Likt en hund som springer på sniskan för att få plats med benen.

Troligen har han frysit i hagen någon dag (trots täcken). Det kan ha varit blåsit och regnigt och därmed har han stått och kurat å spänt musklerna. 

Så idag fick Li ta fram kunskaperna och trycka på punkter som inte hon använt sedan utbildningen:). Rupi hade ischiasnerven i kläm..... 

Så när hon fått igenom detta så började Ru tugga,dreggla och slicka sig ordentligt runt munnen....

Jag är så otroligt lättad och klappar mig på axeln och önskar att jag alltid va såhär lyhörd. 

Så idag Törsdag blir det vila! I morgon ska jag och Tuva pinna ut i skogen med våra kameler! 

Travpass i mörker.

Jag och min partner in crime Tuva tog

våra kusar på en spöktur kvällen till

ära. 

Vi travade nästan 25 minuter på grusvägarna och det var riktigt bra underlag, mjukare än vanligt då det regnat en del! 

Ru kändes dock skev och typ vinglig.? Stor i gången men ändå är jag misstänksam mot ttp en volt i hagen?

Well.... Li får väl komma o känna, Det kan ju vara så att han känns annorlunda nu när spänningen i ryggen släppt! 

Nu ska jag sova, Helt färdig är jag och måsye ladda för hopplektion i morgon!:) 

OM han känns som vanligt. 

Motprestation.

När Ru har levererat väldigt bra så är det självklart att han ska få något tillbaka.
Så i Söndags hade han vilodag efter 5 dagars träning inkl tävling, Och vad kunde passa bättre än en helrenovering av Li?!

Ru var lite låst över ryggen men i övrigt helt klockers! Så därför blev det mer en spakväll för den brune lyxliraren=)

Nu känns allt väldigt bra med honom inför 120debuten. Nu är det bara mentalträning för ryttarinnan!

I will do my best!=)

I tidningen.

Ruzzel Crowe Älvdalens Rk

Som ni kommer märka fick vi hoppa fram ett språng inne på banan eftersom det var stenhårt ute.

Tävling-Älvdalen RK

Ja, Igår åkte jag och Ru iväg mot Älvdalen för säsongen näst sista tävling. Med oss hade vi världens bästa hästskötare Whilma. Så otroligt skönt att ha en som nu känner Ru väldigt bra, Hon har koll på hur man går fram till honom, Hur man gör för att få honom att kissa m.m.

Vi var framme i god tid och det är något jag måste vara. Annars blir jag tokstressad och likaså min kuse. Vi behöver ganska lång framridning för att slappna av och kunna fokusera rejält.

Framhoppningen var ute på grus och det är inte jätte lätt när minusgraderna kommit. Men jag blusade över lilla hindret 5-6 ggr och sedan kom jag på räcket 3 gånger. Dock sänkte vi räcket till ca 70 cm. Jag ville ha så mjuk landning det gick.

Det som är tråkigt i Älvdalen är att det alltid extremt dålig kommunikation till Ryttarna, Man måste söka info om öppen bana, starttid för klassen, strykningar osv.  Möjligen säger dom detta i micken som är i ridhuset... MEN oftast är allt folk utanför?! Lika samma var det i somras.

Väl inne på banan var jag och Ru först ut, Jag kan inte annat än säga att han är helt fantastisk! Han drämmer hovarna i marken och sedan är det bara att hålla i sig och komma ihåg banan.
Sanlösa kuse! Här bärgar vi hem en vinst! VINST i 1m!=). Tjoohoo.

Nästa klass var tätt på given och medan jag gick banan så fixade Whilma så att Ru kissade.
Jag startade som nummer två och nollade grunden, Dock hade jag sett ekipaget innan göra en supersnabb runda och tog en snäv sväng in i kombinationen. Då kan inte jag lusa mig igenom utan gör självklart samma sväng. Jag höll mig alltså INTE till planen utan gamblade lite. Tyvärr fick jag pet ut ur kombinationen men jag är så sjukt nöjd. Trots denna sväng och vingel så suger han tag i hindret och är bara så jäkla bra. Han försöker och kämpar i varje språng, Han vill verkligen vinna ihop med mig.

Vinnaren i 110 var dubbelnolla MEN jag var hela 7 sekunder snabbare i omhoppningen. Man måste våga för att vinna var det någon som myntade.


Nästa gång håller det kanske? Jag längtar nu till säsongens sista tävling om 2 veckor. Det är i Heby och vi ska kravla oss över 120 i deras Christmas Show.

Håll tummarna ni som vill. Ni andra.... Göre inte!

Vi hörs i morgon.

Kingen sover som en liten stjärtprins inatt på sin tron. 

VINST i bagaget.

Instagram.

Stallcourage och det är bara häst häst och häst. 

Slaget om respekt.

Idag är det dagen efter avramling. Känns i kroppen så att säga.... Ena "kärlekshandtaget" är sargat... Om det ändå vore så att det kunde ha ramlat av i fallet hade jag kunnat offra en till grusmatning för att ta bort andra sidan också.

Mennehejdå, Det är bara flyttat några cenimetrar. 

Jag och Whilma gav oss ut i -1,5 och stenhård backetur. När vi nästan surat ihop över underlaget kom vi fram till en äng och jublade över denna syn. Kortklippt och helt perfekt underlag. Där trimmade vi en stund och min bruna böna kndes väldigt loss och fin. Låg på en stor volt och jobbade med tempoväxlingar och formändringar. Upp,ner,fram och bakåt. 

Sjukt nog höll vi på att hamna i krig ändå... Han for som ett jävla popcorn i luften och ut i snåret för att det fanns en frusen pöl på andra sidan vägen?! 2 meter bort! Det ska tilläggas att 20 sekunder tidigare gick han över en bro med forsande vatten på bägge sidor utan reaktion.

Jag blir inte klok på hans ideer och fantasier.

Men så länge jag vinner varje slag, vinner jag även respekt.  

Tror jag. 

Bild från förra veckan då marken va mjuk och vädret inte bet av hud. 

Tugga grus en Onsdag.

Åh herre min skapare. 

Likt en stålman kom jag farandes genom luften, eller ja, en lite grövre modell av stålmannen. 

Från start var Ru knipig och flängig. Han boxkade och var allmänt irriterad av allt.

Vi hade en serie på medellinjen och en paralelloxer på långsidan vid B. 

Han är väldigt svår att hoppa serie på. Vi har konstigt nog lättare för att hoppa enkelhinder?! Serien gick sådär, Inga dåliga språng eller tveksamheter. Utan jag fick aldrig känslan av att han hoppade genom kroppen. 

Sen gick vi över på enkelhindret och här va det skillnad. Inte en gång han kommer fel, Nu har vi även fått in känslan av att komma nära och is i magen är a och o.

Kommer i vänster varv, Han får in en lyra och man kan minst sagt säga att han hoppade mig UR sadeln! Efteråt blir han irriterad över min förmodligen inte allt för smidiga sida. Duns i ryggen och därmed var min tid förbi( iaf nästan). 3 bockar och efterkommande tvärvändning resulterade i ett kvällsdopp. I grus..... 

Hej och hå. Luften gick ut lungorna, där låg jag som en svål och väntade på bärgaren.

Ingen kom så det var bara att försöka få stopp på kusen som sprang runt i vilda western stuk med sadeln på halvstång. 

Hela världen stannade upp och jag fångade min mustang. Rättade till utrustningen och svingade mig upp igen! 

Jag sadlade om och där fick jag mig en ny häst. Konstigt nog hade jag ett sådant lugn i kroppen trots flygturen och fortsatte jobba efter min plan. 

Avslutade med en oxer på 130cm och jag kan ju stoltsera med att vårat självförtroende är det inge fel på. 

Vi håller ihop, trots olika missar står vi alltid hand i hand när allt är klart:). 

Han är min hjälte! Även om det är så att han låter mig ligga i gruset ibland!;) 

Olika ridstilar passar olika?

Eller hur är det nu?

Är hästarna individer och behöver förhållas olika? Eller är det vi ryttare som formar dom in i vårat system?

Se Hippsons inlägg om besöket av George Morris. (Nedan)


George Morris på Hippson

Den här känslan.

När det känns som om klockan stannat, alternativt vridits tillbaka. 

Sitter på möte i 3 timmar och jag undrar om någon sitter bakom klockan och jävlas? 

När man rider lektion eller är i stallet skenar klockan istället. 

Hur är det möjligt? Jag längtar tills ikväll då jag och Ebba har en dejt med våra hästar. Vi ska även dejta några hinder. Filmas ska det göras!! 

Nu.... Ska jag stirra sönder klockan. 

Nya skydd beställda.

ÄNTLIGEN har jag tagit mig i kragen och beställt nya framskydd till Ru.
Hans tävlingsskydd fick han ärva av Chili och dessa är typ 10 år?!

Eftersom dom hållt och faktiskt håller än så kör jag på samma märke igen.
Snygga, Hållbara och grym passform på Veredus.

Köpte mina på --> www.skarahastsport.se.

Jag håller tummarna för att dom hittar hem till min innan Lördag. Då ska han få vara toksnygg=)

Vi krigar i mörker.

Ru vilade Lördag och Söndag. Jag vilade inte utan har slitit häcken av mig hela helgen.

Så igår fick jag en lucka 21.00, På med 4834973 st reflexer och sedan gick vi ner till majstången och dansade. Typ...
Efter lite krig och ännu mera krig fick jag en tapperhetsmedalj för att inte ha gett vika.
Jag VANN! Vinst till människan och en förlust för fjanthästen som ser alla spöken och gastar.

Idag är det Tisdag och jag gör min andra dag på jobbet. Haha japp! Ni läste rätt! Jag började jobba igår och det är så skönt.

I morgon Onsdag ligger det i planeringen att vi ska Hoppträna. Riktigt skoj och jag hoppas på ett bra genrep inför Lördagens tävling i Älvdalen.

Nu.... Ska jag försöka öppna ögonen.

Männen i mitt liv.

 

 

Han var värd en vilodag.

Efter fem dagars bra träning fick han idag vila, Det var välförtjänt och det kunde inte passa bättre än denna regniga skitdag.

Vi har istället börjat fixa för staketet runt ridbanan. Måste ha den inramad ifall det kommer en unghäst i framtiden. Who knows?


I morgon ska jag rida ut en sväng, Förhoppningsvis kan Whilma följa och dra oss runt.

Sen vet jag faktiskt inte vad som händer.... Jag ska försöka ladda för säsongens sista tävling nästa helg. Eller det kan inte är den sista tävlingen, 120 Debuten i Heby är 23 November så jag ska INTE säga INTE......


Nå... Är det dags för ny layout?