Vi var framme i god tid och det är något jag måste vara. Annars blir jag tokstressad och likaså min kuse. Vi behöver ganska lång framridning för att slappna av och kunna fokusera rejält.
Framhoppningen var ute på grus och det är inte jätte lätt när minusgraderna kommit. Men jag blusade över lilla hindret 5-6 ggr och sedan kom jag på räcket 3 gånger. Dock sänkte vi räcket till ca 70 cm. Jag ville ha så mjuk landning det gick.
Det som är tråkigt i Älvdalen är att det alltid extremt dålig kommunikation till Ryttarna, Man måste söka info om öppen bana, starttid för klassen, strykningar osv. Möjligen säger dom detta i micken som är i ridhuset... MEN oftast är allt folk utanför?! Lika samma var det i somras.
Väl inne på banan var jag och Ru först ut, Jag kan inte annat än säga att han är helt fantastisk! Han drämmer hovarna i marken och sedan är det bara att hålla i sig och komma ihåg banan.
Sanlösa kuse! Här bärgar vi hem en vinst! VINST i 1m!=). Tjoohoo.
Nästa klass var tätt på given och medan jag gick banan så fixade Whilma så att Ru kissade.
Jag startade som nummer två och nollade grunden, Dock hade jag sett ekipaget innan göra en supersnabb runda och tog en snäv sväng in i kombinationen. Då kan inte jag lusa mig igenom utan gör självklart samma sväng. Jag höll mig alltså INTE till planen utan gamblade lite. Tyvärr fick jag pet ut ur kombinationen men jag är så sjukt nöjd. Trots denna sväng och vingel så suger han tag i hindret och är bara så jäkla bra. Han försöker och kämpar i varje språng, Han vill verkligen vinna ihop med mig.
Vinnaren i 110 var dubbelnolla MEN jag var hela 7 sekunder snabbare i omhoppningen. Man måste våga för att vinna var det någon som myntade.
Nästa gång håller det kanske? Jag längtar nu till säsongens sista tävling om 2 veckor. Det är i Heby och vi ska kravla oss över 120 i deras Christmas Show.
Håll tummarna ni som vill. Ni andra.... Göre inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar