Igår kom jag och Whilma ridandes på byvägen och en bil kör rätt fort mot oss. Iaf 70km/h jag kliver ut ett steg och markerar att HALLÅ vi finns här, Och det är inte så att vi inte syns med västar och benreflexer. Hon fortsätter i samma takt och saktar in lite när hon passerar. Jag viftar med armen och visar stanna. Då sträcker hon ut skallen och frågar vad jag vill??! Ja inte var det för att fråga hur länge sedan det var hon lagade lasagne till middag??
Rätt uppenbart att jag ville ha hennes bill till att sakta ner. Det är 500 kilo kuse med en hjärna likt en mandarin. Ser han nåt i diket går det förbannat fort och han kan kasta sig. Hon körde minsann BARA i 30km/h förbi dessa två levande djur med två (än så länge) levande människor uppe på.
Hade det stått en älg på vägen med beslutsångest om vilket håll han skulle gå vill jag lova att man inte passerar i 30-50km/h i tron om att han håller sig förmodligen till kanten av vägen.
Då är en älg inte lika tung, Det sitter inte en människa där uppe i reflexväst som även har ett barn hemma i huset som väntar. Eller en mamma och syskon som väntar på man kommer innaför dörren helskinnad.
Helskinnad, Inte i en likkista.
Denna grusväg rider vi på 3 gångar i månaden så bilarna har det inte jobbigt att dom måste stanna 12 ggr per dag för att lämna företräde och respekt åt hästarna. Vi går dessa 300meter sällan och det är enda vägen till skogen.
Vart sitter problemet? Vad är dom där sekundrarna värda när man måste passera hästen i 30km/h?
Dom är för mig värda ett liv. Eller i detta fall 4st levande individer som har familjer som väntar hemma.
En älg? En häst? Ett rådjur eller kanske en katt? Vad spelar det för roll?
Hur många gånger tar det tills olyckan är framme?
Jag känner sorg för dessa människor bakomratten som har allt annat än respekt och ödmjukhet inför andra individer.
HÄNSYN SÖKES
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar