Vi är så bedrövligt dåliga att man knappt kan stänga munnen av chock. Om man hinner stänga munnen biter man av sig tungan och innan man vet ordet av det har man trampat på spetsen som fallit ner till marken. Som för övrigt var täckt av lera en dag som denna.
Framridningen var på en glaciär med pool. Skrittade och travade 25 steg.
Kom in o collectingring och travade samt tog en galopp och vardera håll.
Han va lugn och sååå fin.
Sen kom vi in på banan och där hände nåt. Han vaknade ur sin lilla bubbla och sen var han het på gröten.
Tydligen måste han ändrat skepnad till grön gazell med 3 ben i domarens ögon.
Han hade tydligen så dålig takt att travare och fjordingar fick bättre poäng, Och ja... Vi har 5 travhästar i familjen och min bästa ponny var fjordkorsning. Älskar raserna i sig... Men ett halvblod med bättre förutsättningar blir kissad på.
Elegant häst som är rätt bygg tappar för dagen takten när han blir spänd.
Men hästar som kastar, slår bakut i sargen otaliga ggr och slår med huvudet så det är på väg att lossna placerar sig.
Jag kan inte annat än att hålla med att han stundtals va spänd. Men så jävla dåliga poäng?! Inte ens godkända.
Fy fan vilken sport!
Bitter?! Ja faktiskt!
Bitter?! Och upprörd är bara förnamnet.
Hoppningen ger en rättvis bild av prestation. 0fel = 0 fel.
Vi är helt enkelt fula, okapabla och förmodligen är det jag som är felbyggd? Eftersom min häst inte är det med ändå ligger vi i leran och letar takten.
Hej då du historiskt pissdåliga dressyrryttare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar