40 mil söderut åkte vi. Drömmar så stora. Men i efterhand så var drömmarna helt i onödan. Så mycket som trycktes bort.
Ru fungerade fantastiskt ena dagen, Han ville inte gå från gården andra dagen.
Utprovade sadlar, Bra hovslagare, Tränare med kompetens. Vi hade allt som krävdes för att växa som ekipage.
Vi hade allt och lite till. I facit var det "lite till" som förstörde ALLT. Benbitar...
Efter att ha gjort fyra starter upp till 1.05 felfritt som unghäst spårade det ur i Vansbro, Ru vägrade gå in på banan och där stod vi på bakbenen med sjuttielva frågetecken.
Hem åkte vi fast beslutna om att veterinären skulle få ta sig en titt.
Sagt och gjort, Nino på Romme-kliniken fick kolla igenom honom och det var inget fel på böjprov, Inget man kunde se på hans kropp. Men för säkerhetsskull ville han ta plåtar. TUR!
Eller vi hade inte tur med röntgensvaren. 3 stycken lösa benbitar i höger has, 2 stycken i vänster has och 1st benbit i ena bakkotan.
JAHA?!!!! Nino kliade sig rätt rejält i skalpen över resultatet då han inte visar minsta hälta vid böjprov eller longering. Liiiite gallig vid hasen men det var inte mer än hur en frisk häst kunde se ut.
Som den konung Nino är pressade han in Ru till en operations tid veckan efter. Den 7e November lämnade jag Ru i Borlänge för att göra en chansartad operation. Det skulle vara 50/50 om det ens gick att rida han igen. När en häst har så stora benbitar i leder och dessutom belastats under en längre tid brukar vävnader och leder tagit rejält med stryk.
Eftersom Ru är en speciell häst så gick inte operationen helt smärtfritt, Efter halva tiden slutade han andas och Maria/Vet assistent fick blåsa åt honom och kom ut efter operationen måttligt nöjd=).
Hon skrattade och sa sina väl valda ord.
Medan Ru låg i uppvakningsboxen pratade jag med veterinären i ett rum längre bort, Jo vi satt där och kikade på bilder ända tills Nino blir tyst och frågar mig vad fasen det var som small.?!
Så där har det aldrig låtit förr sa han och sprang.
Jag efter i full fart. Min häst försöker resa på sig i panik och det är extremt känsligt när dom ska upp. Här blir lätt skador till.
Maria säger åt mig att ställa mig på pallen och ropa på honom för att han var väldigt innåtvänd. Då får jag som svar - Gnääääägg. Ett ljust och ömmande gnägg från min älskling.
FY FAN va glad jag var att se han.
Vi fick åka hem med stenhårda restriktioner. Boxvila 8 veckor och sedan 8 veckor med promenader.
Ru var hemsk med sina bandage, Kliade av dom hela tiden, Stygn sprack och Nino var på luren sena kvällar, Tidiga mornar. Han bad mig skicka temp 2ggr/dag. MMS på såren och uppdatering titt som tätt. HELT FANTASTISK veterinär.
Veckorna gick, Livsfarliga promenader varvades med akupunktur och mys. Ru har aldrig stått så snällt i en box. Trots grannar som försvann ut.
Återbesöket fick oss alla att tappa hakan. Igen... Ru skulle enligt råd och erfarenhet behöva 3 ledbehandlingar efter operationen för dom brukar kunna bli rejält halta. Ru dansade igenom böjproven och härmed friskförklarades han. Reservationerna på försäkringen försvann och jag grät av lycka!
Dom här 50/50 chanserna är helt bortblåsta. Operationen kunde inte ha blivit bättre.
Det var dags för Ru att bli ridhäst på riktigt. Ridhäst med friska ben och inga smärtor. Han skulle äntligen få visa vilken häst han egentligen är.
Sen behöver vi inte prata om alla andra bakslag/skador som kommit efter. Dock aldrig hans bakben=)
Flytten till Leksand började tråkigt men kunde nu 9 månader senare bli starten på ännu en resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar