Efter gårdagens karamell fick jag lov att börja funderar på saker och ting.
Jag lovar att det snurrar i skallen, Jag bytte kläder en gång extra i morse för att jag kunde höra kommentarerna susa genom huvudet över hur jag ser ut.
Vem vet? Jag kanske hade fått kommentaren om att det va 3?!
Normalt sett så brukar jag INTE fundera på hur jag ser ut, Speciellt inte ur andras perspektiv.
Men tyvärr så spelar hormonerna ett spratt med kropp och knopp. Jag antar att det bara är att följa med och låtsas att allt är spillevinkus bra!
Pratade med en vän igår och hon sa det så jävla bra, Tänk att bara gå upp 10 kg, Må illa, Spy, Foglossningar, Osv...
Än som jag?! Gått upp 15 kilo redan( sedan inskrivningen) men kan jobba 8 timmar per dag, Vara i stallet efter jobbet, Vara på hundkurs i skogen, Spåra med hunden, cykla och faktiskt hoppa över staketet hemma. =)
Man försöker kämpa så gott det går, Jag är ingen jävla hero/hjältinna i någon annans ögon.
Men i min värld är jag den jag alltid varit fast med lite mera massa och självinsikt.
Hästmänniskor där ute, Jag är ledsen att det här har blivit stallcourage/babytrashtalk blogg istället.
Jag får väl helt enkelt se mig som ett avelsto. För att hålla den lilla del i bloggen så hästig som möjligt.
Nu blir det ett samtal till ASVH. Min förträffliga BLUP ska räknas ut.! Håll tummarna =)
Så himla märkligt att du som bryr dig så lite om vad andra tycker helt plötsligt har blitt så känslig. Det är läskigt det där med att vara gravido tydligen.
SvaraRaderaSnart är du dig själv igen!