Magen är stor och jag får problem att ligga ordentligt. Kudde under ryggen, framåtlutad... Bla bla bla.
Igår när jag skulle lägga mig va det ett jädrans liv i kupan! Kråkan ville nog ut genom naveln. Gangster.
Samtidigt som jag vill bli av med magen kommer man att sakna det lilla sprattlet där inne. Kråkans första livstecken osv. Men att få lära känna en ny människa ska bli helt otroligt.
Seems forward!!!
Nej vet ni vad?! Jobbet hägrar och det är time to skutta igång. Jag och kjåkan har en lång dag framför oss:)
Ha ha, vet du, när jag fick Rasmus grät jag i flera dagar efteråt för att jag saknade magen... Jisses alltså, lite hormonpåslag kanske men ja, jag saknade verkligen magen trots att jag hade honom framför mig i famnen istället. :)
SvaraRadera/Malin