ridsuget bara ökar.

Det måste vara det värsta med allt detta.

Att INTE KUNNA RIDA. Och då tänker folk, Visst kan du rida.!

Jo nog kan jag det! Men där skiljer sig våran syn på att rida....

Att skritta ut kan vara mysigt och väldigt härligt många gånger, Men det det är inte det jag är ute efter!
Utan att RIDA, Sitta på en bana, trimma, svettas, kämpa för det där lilla man verkligen vill ha ut och känna. Känna glädjen när det väl släpper loss som aldrig förr.

Det är för mig att rida, Och det är det som INTE går. Jag provade men kroppen skrek och streta emot. Att sitta i en dressyrsadel och försöka spänna magen är som att stå med benen i kors och försöka bajsa. Exakt så är det! = Omöjligt!!

Ni som inte är på tjocken och kan rida på mitt sätt att se det, Njut för fan. Och ni andra också för den delen.

Det ligger en till sak bakom att  jag har väldigt svårt att bara skritta ut och njuta,  Det är häst materialet. Nicke.?! Är aningens för liten. Ru? Skulle inte tro de. Dom som suttit på herr brun och eller vet hur han fungerar släpper inte ens upp mig. 

Tvärkast, Bakbens-slajd, Motorik problem vid minsta störning. Inte den störning har lider av själv vill säga;)

Tyvärr mina vänner. Jag kommer vara lite deppig ett tag till.

Glädjande nog är Rupi fortfarande otroligt fin i kroppen och ser inte ens ut att ha vilat.
3 månader snart för honom och det är amazing hur bra vissa hästar klarar vila!=)


puss.