egentid är ett måste.

Många mammor vägrar ta hjälp, Man ska vara sin egen gud.

Jag vet flera som tycker att det är att lågvatten att be om hjälp eller lämna iväg barnet ett stund.

Jag är INTE en av dom,  Jag behöver verkligen få känna att jag är en egen person, Jag är fortfarande Ida.

Sen vad andra tycker om det? I do not care....

När man har ett sådant litet barn är man alltid redo med pattarna, nappen, blöjor ...osv. Man glömmer bort att man kan annat än just sköta detta lilla knippe.

Sent igår gick jag ut i stallet. SJÄLV!!!!!

Jisses va skönt, Känna Rupis päls mot min hand var som att vaska guld i Alaska. Typ....

Tog på honom tömkörningsselen och gav oss ner till banan. ( Separat inlägg)

Höra hovarna slå mot marken byttes ut mot Louis små sparkande ben.
Hans andetag byttes ut mot Louis....

Ja allt byttes ut, Ett annat ljud, En annan känsla.

Inget kan slå det andra men dom är ovärderliga på sitt sätt.

Men att ha dom båda är för mig ett måste. Så igår fick Daniel agera skarpt=).


ALLA MAMMOR måste få tid till det som en gång var deras liv. Jag kräver inte alls samma tidsåtgång men iallafall få vara i en annan miljö.

Upplysning till dessa gudabenådade morsor.... Ni kan släppa taget och längta efter det lilla skräpet. DET är en underbar känsla. <3