vilken väg ska jag rida.

Det kom en Kråka in i mitt liv för dryga månaden sen, Den lilla Kråkan förändrade livet redan i Vintras faktiskt. 

Mitt hästliv! Jag har på senare år reflekterat över hur mina hästkänslor förändrats, Långt innan Kråkan kom hände något med mina ambitioner och krav. Jag vet inte och kan heller inte peka ut när vändningen kom men jag vet ATT den gjorde det. Vändningen från att varje tävling sträva efter placeringar och klassbyten. Sikta högre, längre och hårdare är ett minne blott.?! Eller är det så?! 

Ja, Det är inte för att Kråkan kommit, Detta skedde tidigare. Om det har något med alla bakslag på Ru kan jag inte svara på, men säkerligen har jag blivit mer ödmjuk mot skador och förändringar. En längre oplanderad vila tar inte så hårt på mig nu mer. Vänder på situationen och ser det som en positiv händelse istället. 

Jag har fortfarande visioner, drömmar och mål med ridningen, Självklart är det så! Men det är inget som får mig att falla om det inte genomförs iår, nästa eller kanske alls. Det kanske kom något annat mellan med större betydelse än den där underbara Blå-gula rosetten på prisutdelningen. 

Ja, visst är det en känsla som går upp mot mycket! Först på ärevarvet, vinnartäcke, The winner takes it all... Ja den känslan är härlig! 

Men något hände, Jag får samma glädje av att honka runt i skogen på den såkallade talangfulla hästen, Som kan klättra i klasserna med ett svep. Säkert med "rätt" ryttare som det så fint heter i hästvärlden. Vem lurar man?!

Dig, mig eller känslan?

Idag, I skrivande stund kan jag tala om att 1 timma i stallet ger mig större njutning än alla rosetter på väggen, Att kunna toppa detta med en ridtur längre fram är nog begärt. 

Livet förändras, Jag är glad att kunna inse att det är en annan väg jag rider. Den är inte kravlös, sämre eller lättare. Den är helt enkelt en annan väg än den jag kom. 

Men när jag gick, kände jag samma känsla som jag alltid gjort. 

Så det va nog inte Kråkan...