vägen är vår.

Nu har dagarna i Östersund nått sitt slut och vi har satt oss i bilen för att starta resan hemåt. 

Jag är verkligen ingen person som gillar att säga adjö. Det är bland det värsta som finns. 

Resan har i det stora hela gått jättebra, Loui har skött sig kalas och Nu kan jag åka själv längre bitar och det känns kanon! 

Nu tillbaka till vardag och annat bestyr. 

Kanske jag hinner ut med Ru en sväng ikväll. Vi får se! 

Frid!